Chattar på msn och vi pratar ålder.
Han frågar när jag fyller år och jag säger:
"5/1 så om två dagar är det tre månader kvar"

Tre månader kvar tills jag fyller ett år under arton!
Jag kommer liksom ihåg när jag var sex år, då när mamma och pappa gjorde slut och jag flyttade med mamma till Molkom och bodde där ett år. Jag kommer ihåg hur vi, efter det, var och kollade på en lägenhet som låg i stadsdelen Herrhagen här i Karlstad. Hur vi senare flyttade dit och bodde där i cirka fyra år.

Jag började på Herrhagsskolan och hade tre för jävliga år på lågstadiet där, innan det sedan blev bättre och bättre på mellanstadiet för att sedan avslutas med ett riktigt bra år i sexan.

Vi flyttade till Rud efter det, stället där jag fortfarande bor. Började på Norrstrandsskolan och hade tre år på högstadiet som nästan var i stil med de tre åren på lågstadiet. Jag hatade skolan, även fast jag gjorde hyfsat bra ifrån mig betygsmässigt sett ändå. Men jag gick dit med en klump i magen nästan varje dag. Jag hatade att gå på spansklektionerna eftersom jag knappt hade någon att prata med där. Det var liksom ingen som jag direkt brukade prata med som gick i min grupp och idrottslektionerna ska vi inte ens prata om. Även fast jag hade några att prata med där så sög det så in i helvete hårt med varenda lektion. I nian var jag borta rätt mycket. Var borta när jag egentligen kunde ha varit med. Det är ingen här hemma som vet om det, men i slutet av nian så hände det ett par gånger då jag inte var med utan att ha lapp (som man skulle ha när man var borta). Trots det klarade jag i alla fall att få G i betyg.

Om vi ska prata om nutid så har det gått ungefär en och en halv månad sedan jag började Sam-Media på Älvkullegymnasiet. Jag gick in och hade så många förhoppningar om att det skulle bli så mycket bättre än de senaste tre skolåren, men innerst inne visste jag att det kunde nog i alla fall inte bli värre och det har det verkligen inte blivit.

Jag liksom pratar om skolan på ett helt annat sätt nu. Jag går inte dit med en klump i magen varje dag och vaknar på morgonen och önskar att jag vore sjuk istället så att jag slapp gå dit. Nej, jag gillar skolan nu. Gillar lektionerna, till och med idrotten och spanskan. Jag har bra folk runt omkring och jag ser inga som helst svårigheter med att tänka på att jag ska klara av tre år in den där skolan med de där människorna i min klass. Nej då, det kommer gå bra det här.

Det har självklart hänt en massa annat i mitt liv under de här (snart) sjutton åren som jag har levt, men skolan är nog det som speglar allt bäst. Just de här förändringarna som har blivit inom skolan speglar ju hur jag mår också och just nu har jag nog inget som jag kan klaga på direkt.

Jag mår bra och ser fram emot att fylla 17, 18, 19, 20, 21, och så vidare.
Jag ser fram emot uppgångar och nergångar i livet för jag kommer klara av dom.
Jag vet att jag är en stark människa och jag vet att jag kommer lyckas bra i framtiden.