Klickade mig nyss in på Blondinbellas blogg och fann denna låt:



Tror jag gick i femman eller något sånt när jag hörde den för första gången och jag minns hur jag och en killkompis stod och diskuterade om att den här låten var bland det sorgligaste och finaste vi någonsin hade hört. Jag fick samma känsla nu när jag lyssnade på den igen för första gången på en evighet.

Lars Winnerbäck är kung på att få mina känslor ur balans.