CHRIS MEDINA.
Jag finner inga ord. Låter bara tårarna rinna ner för mina kinder när jag ser det här klippet. Vilken fin människa är han inte, den där Chris Medina? Och hur bra är inte hans låt What Are Words? Det är en sådan låt som får mig att lyssna på varenda ord i låttexten. En sådan låt som berör, ända in i hjärtat, ända in i själen. En sådan låt som jag låter tårarna falla fritt till.
FRUKOST & PLUGG.
Vad jag såg när jag tittade ut genom fönstren här i somras. Nu ser jag knappt någonting alls på grund av all dimma. Hörde att Karlstad har sol. Kul för dem...
ADRIAN LUX - CAN'T SLEEP.
BLOGGTIPS.
TORSDAG.
PLUGGA PLUGGA PLUGGA.
MINA FINGRAR LYDER MIG INTE.
Just nu är jag inne i en sådan period då jag helst av allt bara skulle vilja öppna upp mitt hjärta och skriva rakt från det. Ärligt och brutalt. Men jag kan inte. Mina fingrar lyder mig inte. De vägrar låta mina tankar bli till ord. Ord som berör. Ord som går rakt in i själen. Ord som fastnar. Jag känner mig trasig när jag inte kan formulera mig väl i ord. Att skriva är det enda jag är bra på. Eller kanske rättare sagt: var bra på.
Var har min skrivarglöd försvunnit?
Snälla, kom tillbaka till mig.
Snälla.
.
IT'S JUST LOVE, HOW HARD CAN IT BE?
BEHÖVER JAG SÄGA ATT JAG HATAR DEN HÄR DAGEN?
Besviken. Arg. Ledsen. Förbannad. Sur. Irriterad. Frustrerad. Förkrossad.
WILL I EVER GET THERE?
Jag har kommit på en sak; att närma sig studenten är inte så roligt ändå. Visst, jag längtar efter vita klänningar, klackar och studentmössor. Jag längtar efter att få le tills käkarna gör ont. Jag längtar efter utspring, efter att få färdas på ett studentflak tillsammans med min klass. Det jag inte längtar efter är livet efter det. Jag är inne i en sån period nu, då jag inte ser fram emot det. Så mycket frågor utan några svar; Vad händer efter studenten? Vad ska jag göra? Vart ska jag bo?
FEM SKÖNA LÅTAR:
David Guetta feat. Tiesto - I Like That (Fuck I'm Famous)
Adrian Lux - Strawberry
Adrian Lux - Teenage Crime
Kaskade feat. Rebecca & Fiona - Turn It Down
Marcus Price & Carli - Mat Bira Kvinnor Weed
11 MÅNADER.
We♥it.
Idag är det den tjugofjärde. Den tjugofjärde varje månad firar jag och min pojkvän eftersom det var tjugofjärde oktober förra året som vi blev tillsammans. Idag var det alltså elva månader sedan. Om en månad firar vi ett år tillsammans. Ett helt långt år.
Jag älskar dig.
MEN FÄRJESTAD, VAD GÖÖÖR NI?
Det var någon som sa att jag inte har något hjärta för klubben på grund av att jag inte tycker om en av spelarna i laget. Dagens skämt, enligt mig. Om en spelare inte presterar på topp så tycker jag att man har rätt att ha åsikter om det. Det säger ingenting om jag har hjärta för klubben eller inte, men tro mig, mitt hjärta är grönvitt. Dock är att jag är mindre hockeyintresserad nuförtiden, men nog finns Färjestad i mitt hjärta. Det kommer de alltid göra.
JAG DRÖMDE TVÅ DRÖMMAR INATT.
Den första drömmen, den om min lärare, kommer jag ihåg delvis. Vi hamnade i en fight, hon och jag. Det slutade med att jag blev utkastad från lektionen. Lektionen som vi hade i en stuga ute i skogen. Jahaja, helt normalt. Sedan när jag gick på stan med min björnvän senare samma dag så fick jag syn på henne. Jag gömde mig. Det var galet.
Den andra drömmen, den om min pojkvän, var minst lika galen den. Vi åkte upp till Karlstad från Göteborgstrakten. Det var bara det att jag inte alls satt tillsammans med honom i bilen, nej, istället satt jag på en öppen släpkärra. Inte nog med det - den var placerad framför bilen, inte bakom. Där satt jag. Bilen framför hade också en släpkärra, även den med en människa sittandes på. Jahaja, helt normalt. Sedan när vi kom till Karlstad så blev jag sur och min pojkvän åkte hem efter bara någon minut i stan.
Så kan det gå.
ÄLSKAR VERKLIGEN HELGER SOM DENNA.
Jag tycker om helg, speciellt när jag vet att jag måste plugga in sidådär 45 sidor ur samhällsboken då det vankas prov på torsdag. Det är som att den där jävla boken och anteckningarna skrattar mig rätt upp i ansiktet.
Liksom; "HAHAHA! DU HAR HELG MEN DU MÅSTE HÄNGA MED OSS ÄNDÅ! HAHAHAHA!"
Käften bokjävel...
FREDAGSKVÄLL / TV, MAT & CHILL.
Lite Postkodsmiljonären. Lite pastasallad med kyckling, sedan naturgodis med smak av lakrits som efterrätt. Lite Idol. Sådär som det alltid är hemma hos mig en fredagskväll. Jag vet, ni reagerade på Postkodsmiljonären. Jag vet. Men sanningen är den att jag älskar att briljera över mina familjemedlemmar, ni vet, när det kommer en fråga som jag stensäkert kan svaret på medan de andra inte har en aning om vad det är. Typ det hände idag. Fast, då var jag inte stensäker. Jag gissade bara, men det gills det med.
I GOT THE MOVES LIKE JAGGER.
När jag börjar tycka om en låt så tycker jag inte bara om den, nej, jag blir besatt av den. Det har hänt nu. Moves Like Jagger. På repeat. Om och om och om och om igen. Så skön låt, även efter den femhundraåttioandra lyssningen. Faktiskt.
LIVET SPELADES UPP SOM EN FILM INNANFÖR ÖGONLOCKEN.
Satt kvar i bilen förut när mamma gick in på Coop på Nolgård för att handla. Satt där ensam. Satt där och tänkte på det ena och det andra när en bil plötsligt parkerar snett mitt emot vår bil. En äldre man (läs: gubbe/göbbe) satt i förarsätet. Mitt hjärta tickade fort fort fort när jag blickade in i hans bil. Inte för att jag tyckte att han var snygg, nej, nog för att jag har en förkärlek till äldre, men vi behöver ju inte överdriva... Mitt hjärta tickade istället på grund av den saken han tog upp från golvet.
GUBBEN HÅLLER I ETT GEVÄR! OH NEJ NU DÖR JAG! TICK TICK TICK. MITT HJÄRTA TICKADE FORT FORT FORT. ÅH GODE GUD, FÖRLÅT MIG FÖR MINA SYNDER. ÄLSKLING, MAMMA, PAPPA, SYSTER, SLÄKT OCH VÄNNER; JAG ÄLSKAR ER, MEN NU TAR DEN DÄR GUBBEN MIG IFRÅN ER.
Alla de där tankarna hann susa förbi i huvudet innan jag några sekunder senare insåg att det inte alls var ett gevär gubben höll i. Nej, det var ju en helt vanlig krycka. Gubben var inte alls en mördare. Han var bara... Gammal.
VAKNADE UPP UR MIN DRÖM, MINST SAGT.
Hade precis kommit hem till pappa. Magen kurrade så jag bestämde mig för att göra mat. Mos och hamburgare. Ja, så fick det bli. Mos och hamburgare. Med ketchup på. Sagt och gjort så satte jag på två plattor på högsta värme, ställde en kastrull med vatten på den lilla plattan och en stekpanna med smör i på den större plattan.
Jag började drömma mig bort. Drömma mig bort till en egen lägenhet tillsammans med min pojkvän. En lägenhet med tre rum och kök. Ett kök med rostfria vitvaror, en vit kulör på väggarna och sådana där väggord, ni vet. Jag drömde mig dit. I mina drömmar stod jag där, i mitt vita kök och gjorde mat på den rostfria spisen.
Vattnet i den lilla kastrullen kokade upp, men varför tog det så lång tid för smöret att smälta i stekpannan? Jaja, plattan är väl seg, tänkte jag och la hamburgaren i den. Men vad nu? Varför är stekpannan så ostabil mot plattan? ÅH NEJ! PANIK! SPISLOCKET (trodde det kallads för plattskydd) ÄR KVAR PÅ PLATTAN! ÄNNU MER PANIK! FORT BORT MED DET! FORT! FOOOORT! ÖPPNA FÖNSTRET, UT MED RÖKEN! PUST, INGEN BRAND...
Nu ligger spislocket där, på diskbänken. Det var tidigare vitt med blommor på. Nu är det svart. Tror jag ska sluta tänka på att flytta hemifrån, för jag lyckas ju inte ens med att göra mat...
DET HÄR OM KOMPLIMANGER.
Jag har tänkt på en sak - varför har många svårt för att ge komplimanger? Vad är det egentligen som folk är rädda för? Jag menar, en komplimang är ju något bra. Varför inte ge sådana oftare? Sprida lite glädje i vardagen liksom. Jag personligen är otroligt dålig på att ge komplimanger, men jag älskar att göra människor glada. Plus att jag vet själv hur glad jag blir när någon ger mig en komplimang. Det kan göra hela min dag, hela min vecka, hela min månad, och så vidare.
Note to myself: ge fler komplimanger. PUNKT SLUT.
JC / T-SHIRT.
74 kronor på JC, som hittat!
GJORDE STAN OSÄKER TILLSAMMANS MED MARIE.
Vi hann, förutom att äta, också med att gå runt i diverse affärer. Däribland JC där de just för tillfället har 50 % rea på allt i butiken. Hur bra? Jag fick med mig en t-shirt hem för 74 kronor. Bild på den underbaringen kommer, jag lovar.
TISDAG / TILLBAKA I SKOLAN.
Idag var det åter igen dags för skolan efter en dags frånvaro. Som första lektion hade vi textkommunikation, vilket är ett av mina favoritämnen även om uppgifterna som vi får göra ibland är lite... Vad ska jag kalla dem? Djupa? Ja, djupa är ett bra ord. Som, till exempel, den uppgiften vi började på idag; att skriva om ett minne. Denna text ska vi sedan också få respons på. Min text kommer bli väldigt personlig och det kommer därför vara extra jobbigt att låta andra få läsa den och responsa den. Men men, det löser sig. Det gör det alltid.
De övriga lektionerna vi hade idag var religion och svenska. Helt okej lektioner ändå, dock kändes det som om dagen var flera hundra timmar lång när den egentligen var... Fem timmar. Fast okej, jag och Hanna stannade kvar i en och en halv timme efter att vi hade slutat också, för att fortsätta vårt arbete med projektarbetet. Duktiga vi!
Efter att vi hade skrivit en stund så trippade (läs: småsprang) jag in till stan för att möta Marie, men mer om det i nästa inlägg (måste dela upp inläggen så jag slipper vara en bloggerska som skriver flera mils långa texter och dessutom bara uppdaterar en gång om dagen).
KVÄLLENS VILL HA.
4. DET HÄR GÖR MIG UPPRÖRD.
Det som gör mig mest upprörd för tillfället är att det är alldeles för långt kvar tills det är dags för studenten. Jag är så otroligt trött på allting som har med mig att göra. Jag behöver en förändring och jag tror inte att den förändringen kan komma förrän jag får bestämma fritt över mitt egna liv.
Under de senaste veckorna har jag längtat bort härifrån, till en ny stad, nytt folk, nya möjligheter. För samtidigt som jag tycker om Karlstad väldigt mycket så kan jag inte låta bli att tro att en flytt skulle göra mig gott. Jag skulle inte behöva längta efter min pojkvän så det gör sådär ont i mig, hela jävla tiden. Jag skulle därför heller inte behöva vara olycklig, vilket jag ofta är nu.
3. DET HÄR FÅR MIG ATT MÅ BRA.
Att titta på mobilen och se att jag har fått ett sms i stil med "Längtar efter dig! Älskar dig mysen! Du förgyller mitt hjärta! Puss", för att känna mig älskad är grunden för att jag ska må bra. Att veta att någon älskar mig för den jag är, det är ovärderligt.
Sedan finns det givetvis andra saker, utöver det, som får mig att må bra. Som till exempel att ha fina vänner runt omkring mig. Eller att få skriva, oavsett om det jag skriver är positivt eller negativt. Att känna solens strålar på min kropp är också ett exempel på något som får mig att må bra, likaså god mat och skön musik.
Jag skulle kunna göra en lista på ett hundratal saker som får mig att må bra, men jag tror det här får räcka.
DET ÄR SÖNDAG, DET KÄNNS.
Idag är det söndag. Det känns att det är söndag. Det regnar. Det är mörkt. Det är kallt. Jag äter godis, har på mig myskläder och är förkyld. Snart åker min pojkvän hem också. Great. Underbar söndag, som alltid. Såg även att min bloggstatistik har gått spikrakt neråt. Jag förstår det, jag bloggar ju numera som en kratta. Men jag lovar; det kommer bli bättre. Håll ut.
Puss på er
D.
FREDAG.
Vaknade 8.00. Halsont. Feber. Tvingade på mig kläder och smink. Åkte till skolan medan det låg kvar en man i min säng. Hade samhäll och religion. Blev hämtad av min älskade. Åkte till pappa. Handlade. Åkte hem. Åt sallad. Vilade. Sitter i soffan med älskling och ska äta chips & dipp och dricka pepsi max. Jävla trevlig fredag faktiskt, trots min sjukdom.
EN BILD FÅR SAMMANFATTA ALLT.
Marius Holtet, hur jävla kung får man vara egentligen?
DEN FJORTONDE DAGEN I SEPTEMBER.
Dagens klädsel: Mörkblå chinos, mörkgrå topp, svart tröja och randig halsduk.
Dagens frisyr: Uppsatt. Känns som om jag alltid har det nuförtiden.
Dagens make up: Consealer, foundation, puder, rouge, ögonskugga, vit kajal, ögonbrynspenna samt mascara.
Dagens dricka: Té med grädde i.
Dagens mat: I skolan - pasta med skinksås. Hemma - bacon och pastasallad.
Dagens godis: -
Dagens film: En film som vi såg på dagens religionslektion om kristendomen.
Dagens tidning: -
Dagens vän: Tror jag inte behöve svara på den här punkten längre, för ni vet vad jag kommer skriva ändå.
Dagens person: Lina, läraren i psykologi. Hon är ju bara för rolig.
Dagens vill ha: Nya skor. En svart skinnjacka. Nya trosor. Ja, en en del alltså.
Dagens köp: Ingenting alls.
Dagens bästa: Att jag och Danne jobbade som djur med en skoluppgift efter att vi hade slutat. Kände oss lagomt duktiga!
Dagens sämsta: Att det är alldeles för många timmar kvar tills min älskade hämtar mig imorgon.
Dagens internetsida: -
Dagens beroende: Skratt.
Dagens roligaste: Vår lilla teateruppvisning på psykologin.
Dagens blogg: -
2. STADEN DÄR JAG BOR.
Karlstad. Solstaden i Värmland. Det är staden där jag, inte bara bor, utan älskar att bo. Det spelar ingen roll vart jag än är, för jag längtar ändå alltid hem, åtminstone lite lite. Men vad är det då som är så bra med Karlstad? Varför älskar jag att bo i denna halvlilla stad?
Jo, jag har allt (förutom min pojkvän) här. Jag har vänner och familj här. Jag har tryggheten här. Jag känner till varenda statsdel här. Vissa längtar bort från det, till nya, spännande, platser. Jag känner inte något sådant behov, för jag älskar att jag kan staden utan och innan. Skulle jag aldrig flytta härifrån så skulle inte det spela någon roll. Jag har det bra här. I dagsläget så skulle jag bara kunna flytta härifrån på grund av en anledning – om jag och min kille skulle flytta ihop, eller i alla fall flytta närmare varandra. För min kärlek till Karlstad är inte större än min kärlek till min pojkvän.
1. DET HÄR ÄR JAG.
Louise är mitt förnamn. Jag bär ett efternamn som endast sju personer till bär. Det är något jag är otroligt stolt över och det är något som jag aldrig någonsin kommer byta bort, med betoning på "aldrig någonsin". Däremot skulle jag mer än gärna lägga till min älskades efternamn vid ett eventuellt giftermål. Det är för mig självklart.
Jag föddes den femte januari 1993. Har en mamma, en pappa, en storasyster och en halvbror som jag aldrig har
träffat. Mitt mål är att någon gång få träffa honom, få prata med honom och låta honom veta att jag finns. Min syster, däremot, är någon som står mig nära. Väldigt nära. Jag är så glad över det, för det har inte alltid varit så. Det har varit nackdelen av att det skiljer tio år mellan oss, men numera kan vi, utan problem, vara i samma rum som varandra utan att det blir bråk.
Älvkullegymnasiet är den plats där jag tillbringar större delen av min tid då jag går tredje året på gymnasieprogrammet Sam-Media där. När vi skulle välja program i nian så var jag fast besluten av att läsa på Medieprogrammet, trots att det inte riktigt kändes rätt för mig. När jag hörde talas om Sam-Media så var det, däremot, kärlek från första början. Vi var, och är, a match made in heaven. Jag trivs som fisken i vattnet, som fåglarna i skyn, som… Ja, ni fattar. Anledningen till att jag valde just Sam-Media är för att jag älskar att skriva, oavsett vilka texter det gäller. Jag älskar att kunna skriva om vad som helst, fast allra helst om kärlek och leka med små puttinuttiga ord. Sådant tycker jag om, trots att det alltid låter så överdrivet.
Min framtidsdröm är att bo i ett nybyggt tvåvåningshus på Råtorp, alternativt Hammarö, tillsammans med min älskade kärlek, vid namn Daniel, samt våra barn. Helst av allt vill jag ha ett yrke där jag får skriva mycket, men så länge som jag trivs med det jag gör så spelar det ingen större roll. Ja, bara jag trivs och tjänar fett med stålar alltså… Och just det; våra barn ska bli hockeyspelare och spela i Hammarö HC (vet ej varför jag vill det) innan de sedan tar steget upp till den bästa klubben av dem alla – Färjestads BK.
HOPPAR PÅ 30 DAGARSTÅGET.
JAG VET INTE HUR BRA JAG HAR DET.
...tills imorgon, för då ska det pluggas turism och resor tillsammans med Danne. Alltid något nytt. Alltid något plugg. Men men, ska väl inte klaga. Det finns ju de som inte ens får gå i skolan. Som skulle göra allt för att få byta plats med mig. Man vet inte hur bra man har det, egentligen.
GÅRDAGENS OUTFIT.
ATT GÅ FRÅN MINDRE BRA TILL FANTASTISKT.
Denna veckan är, för övrigt, pain in the ass. Samhällskunskapsinlämning på onsdag. Turism & resoruppgift inskickad på torsdag. Okej, det är inte så mycket, men tillräckligt för att det ska kännas som pest och kolera. Då är det tur att min älskade pojkvän kommer hit på torsdag och räddar mig! Åh, han ska, troligtvis, hämta mig från skolan både torsdag och fredag! Förstår ni? Jag kommer vara högt ovanför molnen. Min kille. Hämtar mig från skolan. Hur gulligt?
VILKEN FÄRG SKA FÅ PRYDA MITT HÅR?
Blont. Rött. Brunt.
LA GENTE ESTA MUY LOCA.
Framför datorn - skrivandes på uppgiften som vi har i samhällskunskap (!).
Jag ser er reaktion, att ni ser ut som frågetecken. Jag förstår er. Jag ser likadan ut. Dock känner jag mig jävligt duktig för den där uppgiften är verkligen a pain in the ass. På fem sidor ska jag ha med följande: en tidslinje, fem ämnen + fakta om dem, en månadsbudget, en reflektion samt källor. PÅ FEM YNKA SIDOR. En rad om varje grej, eller vad? Sjukt. Ska göra segerdans när jag har gjort klart den, det vill jag lova.
REBECCA & FIONA.
Igår gick Kristallen av stapeln. Många priser delades ut, däribland ett pris till Sveriges, i särklass, coolaste tjejer - Rebecca & Fiona. Priset fick de för deras webbprogram som visades på SVTPlay förra året och som även nu ligger ute på SVT's hemsida. Eftersom jag knappt visste vilka de här tjejerna var för ett år sedan så har jag inte sett webbprogrammet förrän nu.
Vilka sköna tjejer det där är. Gör ett webbprogram där de ger fan att visa upp någon perfekt fasad. Istället visar de sin stökiga lägenhet där det ligger kläder överallt. De visar när Rebecca går till affären för att handla, när hon ska betala med sitt kort och det visar sig att hon inte har några pengar. Hur många visar det liksom? Sjukt sköna tjejer!
ANSIKTET - X.
THEY ARE GONE FOREVER.
DEN ÅTTONDE DAGEN I SEPTEMBER.
Dagens klädsel: Mörkblå chinos, beigebrun t-shirt och svart tröja.
Dagens frisyr: Som vanligt.
Dagens make up: Consealer, puder, rouge, ögonbrynspenna och mascara.
Dagens dricka: Vatten.
Dagens mat: I skolan - ris, kinagryta och sallad. Hemma - bulgur, kött, sås och sallad.
Dagens godis: -
Dagens film: -
Dagens tidning: Diverse tidningar på Internet.
Dagens vän: En vän som var sjuk.
Dagens person: Alla som på något sätt hyllar de omkomna i flygtragedin.
Dagens vill ha: Vår och utomlandsresa med min pojkvän.
Dagens saknad: Motivation.
Dagens köp: Ingenting alls.
Dagens bästa: Att det är en dag kvar till helg.
Dagens sämsta: Att jag suger på att ta tag i saker och ting.
Dagens internetsida: Nyhetssidor.
Dagens beroende: Försvarets hudsalva.
Dagens roligaste: Något som hände i skolan, kommer dock ej ihåg vad.
Dagens blogg: Har inte besökt en enda blogg. Eller okej, där ljög jag...
MITT HOCKEYHJÄRTA BLÖDER.
Efter bara någon minut fick jag ett sms till, åter igen från min syster. I det sms:et skrev hon de orden som gjorde att jag, om möjligt, föll ännu mer i chocktillstånd;
"Stefan Liv spelar ju där..."
Stefan. Liv. Hockeymålvakten som har fört HV71 till tre SM-guld. Hockeymålvakten som under en och samma säsong har varit med att vinna både OS-guld och VM-guld med det svenska landslaget. Hockeymålvakten som nu befarades död i den otroligt tragiska flygolyckan. Det kändes ofattbart, känns ännu ofattbart, när beskedet sedan kom att han inte längre befarades död utan att hans död nu var bekräftad.
Mitt hockeyhjärta blöder. Blöder för Stefan Liv. För hans familj. Hans nära och kära. Blöder för hela Lokomotiv Yaroslavl. Det är så svårt att insé att något som detta har hänt. Det är en tragedi. Bara två personer överlevde olyckan: stewarden Alexander Sizov och hockeyspelaren Alexander Galimov. Läget är kritiskt för de båda. Galimov uppges ha ådragit sig brännskador på åttio procent av kroppen. Det är alltså inte ens säkert om de båda klarar sig från de skador de råkade ut för i samband med olyckan.
Det klumpar sig i halsen när jag skriver det här.
Tårar vill falla ner på mina kinder.
Vila i frid, vila i frid.
EFFEKTIV SKOLDAG.
Trots att jag idag fick beskedet att det kommer bli svårt för mig att få MVG i svenska B (det kommer krävas att jag får högsta betyg på alla resterande uppgifter (tack vare mina VG-resultat på de två litteraturproven...)...) så har det varit en bra dag. I alla fall en bra skoldag. Vi arbetade jävligt effektivt med projektarbetet, bestämde allt innehåll så nu är det bara att köra. Är så pepp på att göra en tidning! Det kommer bli mycket jobb, men satan vad roligt det kommer bli!
I'M JUST A REAL GIRL.
SEX AND THE CITY.
Men det är inte alltid så lätt att ge upp någon som man älskar av hela sin kropp, av hela sin själ, av hela sitt hjärta. Kärlek kan göra så oerhört ont, men när den inte gör det; då är den helt otroligt jävla underbar.
DAGENS.
LITE ALLMÄNT OM SKOLAN I BRIST PÅ BLOGGFANTASI.
En skoldag på två timmar känns helt okej ändå. Började klockan 12.10 och slutade vid 14.10. Önskar att alla dagar vore så softa, men man kan inte alltid få som man vill har jag hört. Religion och svenska stod, i alla fall, på schemat idag. Funderar vad jag ska göra angående det sistnämnda, för det är nämligen så att vi ska jobba med en författare från 1900-talet och ett av hans/hennes verk, men jag vet inte riktigt vem jag ska välja. Franz Kafka låter lockande, men jag vet inte. Vill jobba med någon författare som skriver om hjärta och smärta. Får klura lite på det.
Annars då?
Håller på med ett arbete i samhällskunskap som ska vara klart nästa vecka. Vi ska skriva om "allt jag behöver veta tills 2031". Väldigt intressant, fast nej. Flytta hemifrån. Första jobbet. Bli sambo. Ingå äktenskap. Få barn. Det är det jag ska skriva om. Vet inte vart jag ska börja, känns som det är så himla mycket att skriva...
OM ATT KÄNNA ATT MAN INTE RÄCKER TILL.
Jag mår inte bra. Mår inte bra i hjärtat, i hjärnan, i själen, i kroppen. Det känns tungt, som att släpa på en klump i magen som väger hundratals ton. Jag har så mycket inombords som bara vill ut, därför låter jag mina tankar bli till dessa ord. Inte för att folk ska tycka synd om mig, utan skriver, det gör jag för min egen skull. Endast för min egen skull. För även om jag inte kommer flyga fritt bland fåglarna efter att jag sätter punkt i slutet av denna text så kommer jag ändå känna att den där klumpen i magen plötsligt har blivit lite mindre, om så bara några ynka millimeter mindre.
Idag var första gången under gymnasietiden då jag tänkte att;
"Jag skiter i allt. Ger fan i allt vad skola heter. Jag orkar inte. Jag ger upp. Jag orkar inte ett år till av stress, press, plugg, inlämningar dit, prov hit, jämföra betyg med varandra, bryta ihop för att någon fick ett poäng mer än mig, och så vidare, och så vidare. Jag vill inte vara här. Vill inte vara kvar i Karlstad. Vill inte gå i samma gamla fotspår. Vill flytta, uppleva något nytt, något spännande. Men framför allt så vill jag befinna mig där mitt hjärta är."
Det sistnämnda är, egentligen, grunden till att jag mår som jag mår. Jag har skrivit det förut, att jag är on top of the world när jag är med min pojkvän, medan jag är precis tvärtom när det skiljer tjugofem mil mellan oss. Jag försöker, verkligen försöker, tänka bort alla jobbiga tankar, men när jag väl trillar dit, ja då trillar jag verkligen dit. Det tar på hjärtat, på hjärnan, på själen, på kroppen. Men det tar också på människorna i min omgivning, för de vet aldrig om jag är glad eller om jag är ledsen just eftersom mitt humör svänger så fort.
Det är tio månader kvar tills junimånad är här. Tills det är min tur att klä mig i en vit klänning och låta studentmössan pryda mitt huvud. Tio månader, det är en lång tid. Speciellt när man hela tiden längtar så det gör ont. Folk säger att det är bra att längta. Fuck them. De vet inte hur det är att längta, på riktigt. Jag skulle kunna ge en kroppsdel eller två för att få hoppa över dessa tio månader som är kvar innan jag kan befinna mig där mitt hjärta är, på riktigt. För min motivation är i botten, på riktigt.
Jag går till skolan fem dagar i veckan för att jag måste. Ingenting annat lockar mig dit just för tillfället. Inte ens vännerna. Vill allra helst isolera mig, dra täcket över huvudet och sova flera timmar i sträck utan att behöva bry mig om något annat. Bara blotta tanken på prov, inlämningar och muntliga redovisningar får mig att känna paniken komma smygande. Vill backa tiden, ha sommarlovet på repeat om och om och om igen. Eller flytta fram tiden till vita klänningar och studentmössor, till ett liv då jag kan bestämma själv vart jag vill bo och vad jag vill göra.
Just nu räcker jag inte till.
FAN VAD RÄTT DU HAR! ELLER?
JAAAA! FAAAAAN VAD RÄTT DU HAR, ANONYM!!!
Faaan, jag trodde att jag skulle lyckas hålla det hemligt, platsen där jag var i tredje perioden på hockeyn, men saaatan vad du satte dit mig!!! Du kanske hörde oss inne på toan, för faaaan vad vi lät! Och faan vad skönt det var! Att jag inte har testat det innan liksom.
Faaaast....
....riktigt rätt hade du inte ändå, anonym, tyvärr.
INGA ORD KAN BESKRIVA HUR SÖT DU ÄR.
FÄRJESTAD-FRÖLUNDA.
1-4.
Görbra resultat, fast nej. Det kändes som Färjestad inte tog matchen på allvar, som de inte ens fanns ute på isen stundtals. Tur att det var fri entré... Tack vare det så tog jag även min ståplatsoskuld! Sjukt roligt var det att stå där, fastän jag bara gjorde det i två perioder. I den sista perioden befann jag mig på hemlig plats. Ehehe..... Inga kommentarer.
UNG CANCER.
Fick syn på den här videon när jag läste Amandas blogg och efter att jag hade sett den så kände jag bara att den förtjänar att läggas ut på min blogg också. Det finns några personer som har klickat knappen "ogilla" på YouTube på det här klippet och jag undrar därför denna enkla fråga:
HUR I HELVETE KAN MAN OGILLA DETTA?!
HAR NI INGA SOM HELST JÄVLA KÄNSLOR ELLER?!
Ja. Typ det undrar jag.
Jag började gråta efter bara någon sekund in och det gjorde så ont i mitt hjärta att se de här människorna prata. Det berörde mig. Tänkte på alla de i min släkt som någon gång har råkat ut för cancer. Tänkte på min moster. Tänkte på min kusin som dog av en hjärntumör när hon var barn. Tänkte på min mamma. Min mamma som drabbades av bröstcancer för bara något år sedan.
Allt det här har fått mig att fundera, fundera på om jag står näst på tur. Det är hemskt att tänka så. Jag vet att jag överhuvudtaget inte ska tänka på det, men jag kan inte hjälpa det. Vem som helst kan drabbas. Man kan leva ett hälsosamt liv, men ändå stå där i slutändan som en cancerpatient. Det är det som är så jävla hemskt. Livet är inte rättvist! Det är fan inte rättvist!
FREDAGSKVÄLLEN : NÖJESFABRIKEN.
Jag och Daniel på Nöjesfabriken igår.
DEN TREDJE DAGEN I SEPTEMBER.
Dagens låt: Genom Eld - Oskar Linnros.
Dagens klädsel: Rosa strumpor, grå mysbyxor, svart t-shirt och svart tröja.
Dagens frisyr: Uppsatt i en slarvig tofs.
Dagens make up: Ingenting. Är helt naturlig, så att säga.
Dagens dricka: Vatten.
Dagens mat: Kycklingrulle (eller "kycklingrulla" som det stod i menyn).
Dagens godis: Pappa köpte tre godisremmar till mig på Oxhälja.
Dagens film: -
Dagens tidning: -
Dagens vän: Han som sitter bredvid mig, min pojkvän.
Dagens person: Samma svar som på punkten ovan.
Dagens vill ha: Har allt jag vill ha.
Dagens saknad: -
Dagens köp: Chips, dipp, gräddfil, dricka, bacon, skinka och nötkräm.
Dagens bästa: Att min pojkvän är här.
Dagens sämsta: Att det värker till i mitt kindben lite då och då.
Dagens internetsida: Vad vore denna punkten utan svaret "Facebook"?
Dagens beroende: Pussar och kramar.
Dagens roligaste: När kedjan hoppa för en liten kille som cykla.
Dagens blogg: -
DINKELPLÄTTAR.
Häromdagen blev jag sugen på att göra plättar, men eftersom vanligt vetemjöl inte är det bästa så bytte jag istället ut det mot mjöl gjord av dinkel. För att vara ärlig så smakade det precis likadant som vanliga plättar. Hur bra? Extra goda är de tillsammans med lite grädde samt frukt eller bär. Perfekt som lunch, mellanmål eller bara när man vill ha något gott, helt enkelt.
DEN FÖRSTA DAGEN I SEPTEMBER.
Dagens klädsel: Nya jeans, beige t-shirt och svart tröja.
Dagens frisyr: Vanligt. Tråkigt. Som alltid, typ.
Dagens make up: Consealer, puder, rouge, svart kajal, vit kajal och mascara.
Dagens dricka: Grönt té.
Dagens mat: Pannkakor. Kycklingspett och sallad.
Dagens godis: Någon ny turkisk peppar grej.
Dagens film: -
Dagens tidning: -
Dagens vän: Min björnvän.
Dagens person: Min pojkvän.
Dagens vill ha: Imorgon.
Dagens köp: Coca Cola Light.
Dagens bästa: Att vi fixade så vi är lediga hela jävla morgondagen!
Dagens sämsta: En sträckning i låret. Gött vare ja!
Dagens internetsida: -
Dagens beroende: Försvarets Hudsalva. Varför köpte jag ens den....
Dagens roligaste: Skolan leder faktiskt till ett x antal skratt, kommer dock inte ihåg vad som var roligast.
Dagens blogg: -
VAD SOM HÄNDER I HELGEN.
Louise. Född femte januari nittonhundranittiotre i solstaden Karlstad. Går Sam-Media på Sundsta-Älvkullegymnasiet. Drömmer om att bli journalist eftersom jag älskar att skriva.