Det som gör mig mest upprörd för tillfället är att det är alldeles för långt kvar tills det är dags för studenten. Jag är så otroligt trött på allting som har med mig att göra. Jag behöver en förändring och jag tror inte att den förändringen kan komma förrän jag får bestämma fritt över mitt egna liv.

Under de senaste veckorna har jag längtat bort härifrån, till en ny stad, nytt folk, nya möjligheter. För samtidigt som jag tycker om Karlstad väldigt mycket så kan jag inte låta bli att tro att en flytt skulle göra mig gott. Jag skulle inte behöva längta efter min pojkvän så det gör sådär ont i mig, hela jävla tiden. Jag skulle därför heller inte behöva vara olycklig, vilket jag ofta är nu.