Jag har kommit på en sak; att närma sig studenten är inte så roligt ändå. Visst, jag längtar efter vita klänningar, klackar och studentmössor. Jag längtar efter att få le tills käkarna gör ont. Jag längtar efter utspring, efter att få färdas på ett studentflak tillsammans med min klass. Det jag inte längtar efter är livet efter det. Jag är inne i en sån period nu, då jag inte ser fram emot det. Så mycket frågor utan några svar; Vad händer efter studenten? Vad ska jag göra? Vart ska jag bo?