Fick syn på den här videon när jag läste Amandas blogg och efter att jag hade sett den så kände jag bara att den förtjänar att läggas ut på min blogg också. Det finns några personer som har klickat knappen "ogilla" på YouTube på det här klippet och jag undrar därför denna enkla fråga:

HUR I HELVETE KAN MAN OGILLA DETTA?!
HAR NI INGA SOM HELST JÄVLA KÄNSLOR ELLER?!

Ja. Typ det undrar jag.

Jag började gråta efter bara någon sekund in och det gjorde så ont i mitt hjärta att se de här människorna prata. Det berörde mig. Tänkte på alla de i min släkt som någon gång har råkat ut för cancer. Tänkte på min moster. Tänkte på min kusin som dog av en hjärntumör när hon var barn. Tänkte på min mamma. Min mamma som drabbades av bröstcancer för bara något år sedan.

Allt det här har fått mig att fundera, fundera på om jag står näst på tur. Det är hemskt att tänka så. Jag vet att jag överhuvudtaget inte ska tänka på det, men jag kan inte hjälpa det. Vem som helst kan drabbas. Man kan leva ett hälsosamt liv, men ändå stå där i slutändan som en cancerpatient. Det är det som är så jävla hemskt. Livet är inte rättvist! Det är fan inte rättvist!