just get a life

BTW
Så gillar jag inte folk som har ett behov att tycka synd om sig själva.
Folk som klagar som fan på att andra är så jävla konstiga,
men som inte har brytt sig om att kolla om det verkligen är andra det är fel på.
Okej, det är en sak att tycka synd om sig själv och en annan att prata högt om det.
Det är ingen som kommer bry sig om dom i alla fall när det är så jävla uppenbart.
Skaffa ett liv, gå i terapi, ändra dig själv innan du börjar klaga på andra.

2010-05-16 15:27:34
I djupet av mitt hjärta Kommentarer (0)

ska dom eller ska dom inte få?

Hamnade i en liten diskussion förut om det här med om invandrare ska ha rätt att få bygga upp moskéer att vara i eller inte. För mig är det helt självklart att de ska få bygga upp moskéer i Sverige. Enligt mig ska alla ha rätt till att få ha någon plats att vara på för att utöva sin religion.

Ett argument emot det här är väl att om vi skulle komma till deras länder skulle vi få rätta oss efter det de gör. Jag tror inte att vi skulle få bygga upp någon kyrka bara sådär eller något i den stilen, men jag tycker det är ett rätt tråkigt motargument. Bara för att det är så de troligtvis skulle göra så behöver det inte vara så vi väljer att göra.

Men vad vet jag.
Det är bara min åsikt.
2010-05-15 00:00:02
I djupet av mitt hjärta Kommentarer (0)

just mind your own business, ffs

YO BROOES.
Seriöst så stör jag mig på okänsliga människor som lägger sig i saker och ting.
Mind your own business istället för att lägga sån energi på andras ensaker.
Förlåt, men det är Facebooks fel att jag är på det här störda humöret.
Tror jag ska sluta kolla där så kanske mitt hjärta lever i några år till.

BTW, glömde mobilsladden hemma så tyvärr blir det inga nya bilder.

kronans droghandel?

Nu är det dags för ett seriöst moment här.
Såg på Dr Phil förut på TV4 Plus.
Reklamen kom och de visade en sjuk reklam.
En reklam för Kronans Droghandel.



Vad i hela friden är det för namn?
Är det ens tillåtet att kalla det för Droghandel?
I USA heter det ju drugstore, droghandel.
Tycker det är sjukt att det ens får heta så.

Drug
=
drog
=
knark
=
inte bra för kroppen.


louise the koalabear

Jag har en sak jag måste berätta för er.
Smeknamn är ju något som, mer eller mindre, alla har.
Själv har jag haft massor, både bra och lite mindre bra.
Lollo, loui, pingu, pingvinen, mysen, and then it goes on.
Men inget har kommit i närheten av mitt nya smeknamn.

Koalan.

Det började med ett sms torsdagen den 29:e klockan 09.36.
"Vad du vill koalan :)"
And then it went on.
"God morgon koalan :)"
"Hade vart coolt om vi sett varann igår koalan :)"

KOALA!
EN FUCKING BJÖRN SOM ÄR HÅRIG OCH SÖT?!
Vad vill människan bakom det sms:et med det?
Tycker Björne (mitt smeknamn på honom) att koalor är söta?
Tycker han då att jag också är söt, eller vad är grejen liksom?
Vad var hans tankar när han kom på det smeknamnet?


Louise?


Koala?

alkohol är inget för mig, än

L: "Ha det roligt ikväll då"
F: "Du med! Bli inte för full"

Det är ju så.
Valborg är en dag då MÅNGA blir fulla.
MÅNGA blir också FÖR fulla.

Jag kan säga att jag är delad till att unga dricker. Vill inte vara någon som säger att "ja, men det är faktiskt 18årsgräns på alkohol" för jag vet att det är så många som faktiskt är under 18 år som dricker. Det är helt okej för mig, bara att det inte är varje helg, varje fredag-lördag och i stora mängder.

Jag ska inte lägga mig i vad andra bestämmer sig för att göra,
men jag kan ärligt säga att jag aldrig har druckit.
Aldrig druckit en cider, en öl eller något annat.
Aldrig varit full.
Och jag är jävligt nöjd över att det är så det ligger till.

Det finns en tid för allt och jag har inte ens vart i närheten av att dricka. Eller jo, en gång, men jag hade förmodligen inte druckit även om jag hade fått chansen då. Har hela tiden tänkt att jag ska vänta tills jag blir arton och får gå ut på krogen. Det är bara en sommar, en höst och en halv vinter kvar. Det är ingenting egentligen. Jag kommer känna mig stolt den 5:e januari 2011 när jag går ut och känner att fan, vissa började dricka redan som femton åringar, kanske ännu tidigare, men jag väntade och det gjorde jag fan rätt i.



Inte rätt tid för mig att dricka nu.


det går framåt med stora steg - bakåt med små steg

Det känns som om en del av mig är tillbaka på ruta ett igen. Men jag vet att jag har kommit långt i min utveckling av mig själv. Mitt tänkande om mig själv är inte längre detsamma. Det ändrades efter oktober förra året.
25:e oktober kom vändpunkten.
En sak som fick mig vakna upp och insé att jag faktiskt duger. Det finns folk som bryr sig om mig. Folk som tycker jag är fin för den jag är. Att en msnkonversation med en person som jag då inte ens hade träffat kan göra så mycket är helt sjukt egentligen. Klart jag inte hade velat att en sån konversation någonsin hade behövt ske, men med facit i hand så var det något som jag verkligen behövde.

---

Jag har fortfarande ups and downs i mitt tänkande om mig själv. Det finns fortfarande ett, nästintill, ständigt tvivel. Är jag bra nog? Kommer jag någonsin bli det? Kommer någon någonsin älska mig för den jag är? Vilja somna med mig vid sin sida för att sedan vakna upp i samma säng som mig på morgonen?

Det som är skillnaden nu är att jag vet att hur mycket jag än tvivlar så vet jag att det alltid leder till något positivt. De här senaste månaderna har vart de bästa i mitt liv och jag påminns ständigt om hur jävla glad och lycklig jag är över att just vara den jag är.

---

Jag har fantastiska vänner.
Marie är fortfarande min bästa vän även om vi inte träffas så ofta. Daniel känner jag fortfarande att jag kan prata om allt med, lika så Rebecca. Sen är jag även otroligt glad över att Victoria bytte skola från John Bauer till Älvkullen. Att hon hamnade i samma klass som mig och att vi har blivit bättre och bättre vänner. Även om jag inte har känt henne länge så vet jag att hon är en person som alltid finns där för sina vänner. Hon peppar och stöttar och är ärlig. Det är det jag gillar med henne.

Det går även bra för mig i skolan.
För första gången sedan i sexan så tycker jag faktiskt om att gå till skolan. Jag vet, jag har sagt det förut, men det känns bara så sjukt underbart. Även om jag har vart sjukt dålig på att plugga så har det ändå gått bra och även om jag trivs i skolan så ska det bli riktigt skönt med sommarlov snart så man kan vila upp sig. Men helt ärligt så ser jag fram emot tvåan. Lika mycket ser jag även fram emot trean.

---

Jag borde inte ha dagar då jag tänker för mycket så att det kokar i min hjärna. Det är det som jag gör fel. Jag tänker alldeles för mycket när jag egentligen bara borde slappna av och ta det som det kommer. Om man tänker för mycket leder det ofta till att ingenting blir gjort och då kanske man missar händelser som man verkligen inte hade velat missa.

---

Nu blev det här ett väldigt långt och luddigt inlägg, men jag var tvungen.
Sängen väntar och många bra drömmar som jag hoppas ska kunna drömma.
Först ska jag lyssna på några riktigt bra låtar och bara vara.

God natt och sov gott.
Ha en underbar natt/morgon/dag!


jag vill ha allting



Ibland får man liksom stanna upp. Andas. Tänka vad som är bäst att göra. Jag vet fortfarande inte vad jag vill, innerst inne. Känns som att alla bra tankar bara flög iväg på ett ögonblick. Jag vet inte ens varför jag tvekar nu. Det är ju uppenbart att jag har bestämt mig, egentligen. Jag pratar i gåtor. Jag vet. Men jag vet inte hur jag ska säga det. Allt känns bara så förvirrande. Fan.

JOHN AJVIDE LINDQVIST

Böcker läste jag ganska mycket av för ett tag sedan, men grejen var att jag jämförde alla med John Ajvide Lindqvists bok Låt Den Rätte Komma In. Enligt mig är det den bästa boken någonsin och jag rekommenderar den verkligen. John skriver på ett sätt som gör att man blir skrämd samtidigt som man bara inte kan sluta läsa. Efter den här boken så har han även hunnit komma ut med Hanteringen Av Odöda, Pappersväggar, Människohamn (som jag bara har läst några sidor ur) och 18 maj kommer även nya boken Lilla Stjärna ut.

Läste nyss ett smakprov av den sistnämda boken.
Vill att det ska bli 18 maj nu så jag kan köpa den.
http://www.smakprov.se/smakprov/Lilla-Stjarna-John-Ajvide-Lindqvist_9789170374036
Där har ni smakprovet, om ni är sugna på att läsa. =)


GHOST ADVENTURES

JAG ÄR SÅ FUL.
Skiter i att folk kanske tycker att jag är go och blablabla. Jag är ful. Ful för att jag blir superexited när jag ser att Ghost Adventures går på Tv4 Fakta, men sen när jag sätter mig ner i soffan för att se det så blir jag superrädd. Innerst inne tycker jag att sånt är spännande. Man vet liksom inte vad man ska tro. Finns det andar eller finns det inte det? Det är något man kan fundera på. Något finns det i alla fall, annars skulle inte oförklarliga saker kunna hända. Jag önskar att jag inte vore rädd för det, för det är himla intressant. Nu kommer jag nog dock inte kunna sova på en evighet. Hehe. Tönt = jag.

GHOST ADVENTURES - CASTILLO DE SAN MARCOS:

lovemakesmeconfused

Förra helgen så skulle jag ha vart hemma hos en kille. Oh yeah. Ni hörde rätt. En kille ville att jag skulle komma hem till honom. Jag. Till honom. Det är ett mirakel. Eller ja, ni fattar. I alla fall så har jag pratat med den här killen sedan typ augusti på msn, ibland på sms och någon gång på telefon.
Grejen är bara den att jag sa nej.

Jag tänker för mycket. Jag tar allt så jävla seriöst istället för att bara säga ja, träffas, prata, umgås och bara ta det som det kommer. Nej. Då säger jag nej istället och blir ännu mer förvirrad efteråt. Jag vet inte vad jag vill. Helt ärligt så vet jag inte det. Det finns en annan kille, men åldersskillnaden mellan oss känns lite väl stor plus att han bor flera mil härifrån. Jag vill ha någon nära. Någon som jag kan träffa varje dag. Vara med. Inte någon som jag får träffa någon gång ibland.

Det är så jävla jobbigt när man inte vet vad man vill.
När det finns någon(några) man tycker är bra,
men inte vet hur man vill att allt ska bli.


WANNA FIND MY FIRST AND ONLY TRUE LOVE



På bussen hem så gick det på ett äldre par, kanske var runt 80 år.
Tanten till gubben: Du är värst du.
Gubben till tanten: Någon ska vara det också.
*Båda skrattar*

Samtidigt så satt det ett yngre par, kanske runt 20 år, bredvid mig.
Killen till tjejen: Det där är vi om sextio år.

---

Det är sånt jag tycker är så himla fint och rörande. Folk som verkligen har vart tillsammans nästan hela deras liv. Man hör om folk som skiljer sig alldeles för ofta och när man hör par som har vart ihop ett tiotal år så blir man nästan chockad. Jag tycker det är beundransvärt när man hör om par som kanske har vart tillsammans från att de var runt 20 år tills de är runt 80-90 och verkligen fortfarande bryr sig om varandra och är kära. Sånt får mig att bli rörd och tårögd.

Jag liksom undrar:
Hur håller de gnistan vid liv?
Hur har de lyckats hålla ihop efter alla dessa år?

---

Det är sånt jag också vill vara med om.

Jag vill inte vara tillsammans med en kille i fem år, ha det fantastiskt med honom och sen bara en dag känna att nej fan, det här funkar inte längre samtidigt som killen fortfarande har känslor kvar, eller tvärtom. Samma sak om båda känner likadant. Jag vill inte bli singel efter de fem åren och sen försöka hitta någon ny som man kan öppna sig för igen, släppa nära inpå sitt enga liv och känna att man verkligen vågar dela allt med. Jag vill hitta någon nu som jag älskar av hela mitt hjärta. Som jag bryr mig om mer än allt. Som jag flyttar ihop med. Bildar familj med. Kanske förlovar, och så småning om, gifter mig med. Någon som jag blir gammal med.

Det är det jag vill hitta.
Min första och enda kärlek.


TALANG 2010



Seriöst?
Såg ni Talang eller? Killen som var helt otippad?
Som var lite större och kom in på scen allmänt ofixad?

När han sjöng så typ började jag gråta för det var så bra. Okej, han sjöng inte helt hundra eftersom han var nervös, men det var ändå bättre än vad jag trodde han skulle sjunga. Mycket bättre. Där ser man hur förutfattade meningar man har om folk. Bara för att dom inte ser ut på ett visst sätt så tror man inte att dom kan leverera som riktiga proffs. Det är ju sjukt egentligen.

det behövs fler Blondinbellor som kan inspirera unga

Något jag beundrar är unga människor som till exempel Blondinbella.
Jag hade mycket fördomar om henne i början. Läste citat av henne och tänkte "Vad fan är det här för människa egentligen?". Trodde att hon var en tjej som flög med fötterna högt ovanför jorden och levde i sin egna rika lilla värld, men gud vad fel jag hade och jag erkänner det.



I sin blogg peppar hon läsarna att verkligen vara nöjd med sig själv, att acceptera sina brister och fokusera på det positiva. Hon ger råd till läsare som har skickat in olika frågor till henne och hennes svar är alltid vettiga. Förutom bloggen så har hon även flera företag och bolag som drar in miljontals kronor per år och nyligen så signade hon ett kontrakt med Spotlife som garanterar en inkomst för henne på en miljon per år.

Tjejen är nitton år.

Jag fattar inte hur man kan vara driven och så målmedveten när man är så ung. Tror säkert att hon har fått någon hjälp in i den här branschen, men i grund och botten så har framgången kommit på grund av just hennes målmedvetenhet och driv. Jag har fått uppfattningen att har hon bestämt sig för att göra en sak, så ska hon lyckas med det. Vägen dit kanske är slingrig, men hon ska lyckas. Det är sånt som andra människor också måste lära sig. Att ger man aldrig upp kommer man någon gång få tillbaka för allt slit man har lagt ner.

En människa kan inte gå igenom ett helt liv utan motgångar, men när man stöter på dem så kan man antingen välja att gräva ner sig ännu djupare och få det ännu svårare att ta sig tillbaka på banan igen, eller så kan man gå in med inställningen att "Jag ska fan klara det här. Jag ska ta mig ur det här med huvudet högt och komma tillbaka som en starkare människa". Det är folk som väljer det sista alternativet som jag beundrar. Om jag själv skulle hamna i en sådan situation där allt går emot mig så skulle jag nog mer vara en sådan person som gräver ner sig, tycker synd om sig själv och tror att livet ska gå under.

Det är bara du själv som kan göra något åt det.

Jag skulle vilja hitta något som jag verkligen brinner för. Skulle vilja engagera mig i något och bli framgångsrik inom det ämnet. Men frågan är vad det skulle kunna vara. Blondinbella har bloggen, hon har skrivit en bok, vart med i en film, startat ett eget klädmärke plus att hon är aktiv inom MUF. Det sistnämnda, Moderata Ungdomsförbundet, lockar mig inte. Inget annat parti heller för den delen även om jag skulle vilja vara intresserad av politik. Det verkar som att fler och fler unga har fått intresse för det och det tycker jag är bra.

Istället lockas jag av att skriva. Kanske skicka in krönikor någonstans eller dikter och hoppas på att de blir publicerade? Kanske ändra lite innehåll i min blogg och satsa på att sprida den? Kanske bara satsa på att börja lägga ner mig i skolan och få bättre betyg och sedan sikta in mig på att läsa vidare och bli något stort senare i livet?

Jag vet att jag skulle kunna vara en driven person.
Jag vet att jag skulle kunna lyckas bra i livet.
Det är bara jag själv som kan sätta stopp för det.


Jag ska inte sätta stopp för det!


visdomsord with a touch

Visdomsord á la Louise:
Överreagera inte för annars kan du skjuta dig i benet.

Riktar det visdomsordet till vårt bildmanus som vi gjorde innan lovet när vi hade film. När B blev svartsjuk för att han såg A göra high fives med sin tjej och gick hem för att hämta sin pappas gevär. På vägen tillbaka till ängen där tjejen och A befinner sig för att fira midsommar så snubblar han på en sten och geväret avlossar ett skott som går rakt in i låret på honom. A och tjejen ser då detta och hjälper honom. B är nu inte längre sur utan skuttar omkring på ängen runt midsommarstången med A och tjejen.

Daniel, vår lärare, fråga vad budskapet med det här var.
Sara började med att säga: "Överreagera inte ...".
Sen fyllde jag i: "...för annars kan du skjuta dig i benet"

THESUMMERISSOONHERE

Det slog mig nyss att det snart är Valborg.
Snart är maj.
Snart är juni.
Snart är sommarlov.
Kan livet bli mer underbart eller?

Frågan är bara vad jag ska göra i sommar. Har ju inte sökt något sommarjobb. Dumt, jag vet. Så jag har hela sommaren free. Bara glassa. Steka. Spela tennis med mig själv. Fan vad sugen jag är på att spela tennis. Jag älskar det. Är rätt hyfsat kung på det också. Slår hårt gör jag. Hihi. Oops. Grejen är den att jag inte har någon att lira med. Ska nog fan dra till tennisveckan i Båstad i sommar och fråga dom om jag kan få vara med och lira. Skulle vinna. Vara Sveriges nya tennishopp. Nej, men seriöst så längtar jag något sjukt mycket efter sommar. Glass vid vattnet. Chill. Varma sommarkvällar. Håkan Hellström låtar. Allsång På Skansen på tv. Det är fan sommar det. Jag försöker få mina päron att hyra stuga på the Westcoast, men det går inte så bra att övertala dom. Fan, the Westcoast är sommar liksom. Klart man måste dit och steka. Håller tummarna för att dom faller för min otroliga charm och att sommaren 2010 blir den bästa sommaren ever.


ska jag eller ska jag inte?

En kille vill att jag kommer hem till honom på lördag.
Jag har varken sagt ja eller nej, bara att jag inte vet för jag vet verkligen inte vad jag vill. Mina tankar bara snurrar utan kontroll och det känns otroligt jobbigt. Det finns knappt något annat i mina tankar nu. Jag träffade honom i oktober förra året. En gång. Trevlig kille. Men jag vet inte. Det är något med honom som får mig att känna mig så jävla ung. Jag brukar inte känna mig det utan snarare mogen för min ålder, men med han så känns det som jag sjunker. Han är äldre än mig och är väldigt "vuxen" i sitt sätt att vara plus att han är riktigt allmänbildad och jag känner väl någonstans att han borde ha någon som är på samma nivå, eller åtminstone nästan är det. Jag vet inte om jag underskattar mig själv eller om det är så att jag är långt ifrån. Riktigt jävla långt ifrån. Sen finns det andra saker som gör att jag tvekar. Någon annan person kanske. Vi får se helt enkelt hur det blir. Jag håller er uppdaterade, mina skatter.


LOUISE STEKER I SOLEN PÅ BALKONGEN, GÖTTE!

JAGHATARATTVARAOSMINKAD

Smink är något jag använder nästan varje dag. Jag kanske inte är mycket sminkad varje dag, men mascara är något jag oftast har på mig. Tycker man ser så mycket piggare och fräschare ut med mascara. Utan kan man lätt se trött och hängig ut så det är definitivt ett smart sätt att få bort det. Foundation använder jag oftast när jag ska till skolan, ut på stan eller något i den stilen och det använder jag för att dölja ojämnheter i min hy. Har haft problem med hyn i typ hela mitt liv. Eller det började ganska tidigt i alla fall, men tycker ändå att det har blivit bättre. Men vissa dagar så stör det mig något otroligt fortfarande.


ME, ALL NATURAL

I sommar ska jag dock vara utan smink.
I alla fall när jag solar.
Ska bli brun så jag slipper ha foundation.

Längtar till sommaren! =)

med det här sände ni ut bra signaler, Aftonbladet!

Seriöst så blev jag helt överglad när jag kollade i Aftonbladets söndagsbilaga för någon dag sedan och såg bilderna där en blond söt tjej visar "vårens hetaste underkläder".

För det första är hon otroligt fin så att man typ dör:



För det andra är det bra av Aftonbladet att inte retuschera bort sånt här:



Hon har ett ärr på magen.
Hade det vart någon annan tidning hade det aldrig vart kvar. Det hade blivit bortretuscherat direkt, allt för att hon ska se överperfekt ut. För dom vill visa upp någon sorts perfektion som egentligen inte finns. Ingen har perfekt hud som inte har några skavanker alls. Nu när Aftonbladet har valt att inte ta bort det så ger det signalerna att man inte behöver vara helt perfekt för att få vara med i media.

Jag tycker fler tidningar borde ta efter.
Tycker det har blivit bättre och bättre med det här faktiskt.
Fler tidningar visar upp bilder som inte är överretuscherade.
Det ger bättre signaler än bilder där halva kroppen är bortretuscherad.

hur ytlig får man egentligen vara?

En kompis till mig sa en gång på en engelsklektion när vi diskuterade olika saker att hon aldrig skulle kunna tänka sig att bli tillsammans med en kille som är ful. Som svar fick hon att hon är ytlig.

Jag förstår henne helt och hållet.
Klart man inte vill vara tillsammans med en ful kille, en kille som man inte blir attraherad av, men bara för det behöver det inte betyda att man är ytlig. Att tycka att någon är snygg behöver inte betyda att allt med personens utseende måste vara perfekt. Det behöver inte vara någon modellsnubbe eller modellbrud. Det kan vara att han/hon har fina ögon. Snyggt hår. Snygg klädstil. Snygg kropp. Snygga tuttar. Snygg rumpa. Snygga ben. Snygga armar. Vad som helst. Så bara för att man måste se något som gör personen snygg är man alltså inte ytlig för det. Så länge man också tycker att insidan är den viktigaste sidan.

Man skulle kunna gå miste om sitt livs kärlek om man låter utsidan bli den viktigaste sidan av dom båda. Det kanske skulle finnas en riktigt snygg person som man suktar efter, men som behandlar en som skit. Samtidigt kanske det skulle finnas en annan person som inte är lika snygg som den andra personen, men som skulle behandla dig som du vore guld.

Vilken skulle man välja?
Inte snyggingen som är ett svin i alla fall.