HUR SKA MAN ÄLSKA NÅN SOM HAR ÄLSKAT NÅN FÖRUT?



Jag tänkte spinna vidare lite på det
här inlägget.


"Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?"

Den där textraden går rakt in i mitt hjärta för jag känner igen mig något oerhört i de orden. Jag har funderat och funderat på kärleken. Kommit fram till att det är det svåraste jag någonsin har varit med om.

Jag är en person som hela tiden jämför mig med andra. Det här blev inte direkt bättre när jag inledde förhållandet med min pojkvän. Jag menar; jag är inte den första som han älskar. Jag är inte den första som han har kysst, inte den första som han har varit tillsammans med. Det visste jag om redan innan vi blev tillsammans. Men ändå ligger det och gnager i mig. Jag jämför mig med de som tidigare har fått titulerat sig som hans flickvän.

Jag vill så gärna vara speciell för honom, något extra. Någon som han kan se på och helt ärligt tänka på som en människa som han älskar mer än vad han har älskat någon av sina tidigare flickvänner. Jag vill så gärna vara omtyckt av hans familj och av hans vänner. Men i och med att jag har ett självförtroende som ligger tryckt mot marken och vägrar ta sig upp så har jag inte ens tagit mig mod till att träffa hans familj eller vänner än.

Det har gått lite mer än sex månader sedan vi blev tillsammans. På sex månader har jag haft all tid i världen att träffa min älskades familj och vänner, men jag har aldrig träffat dem. Det här är något jag skäms otroligt mycket för. Det gör ont i mig när jag tänker på det, men jag är så rädd för vad de ska tycka och tänka om mig. Jag är rädd för att de ska tycka att jag inte är värd Daniel. Att han är värd någon tjej som är bättre och finare än mig. Att jag är för ung för honom.

Alla de här tankarna gör mig så ledsen och jag skäms för dem. Jag skäms för att jag ens har sådana här tankar om hans familj och vänner, men jag menar ju inte att jag tror att de är små monster som kommer hata mig. Det är bara mina tankar som alltid tänker det värsta om saker och ting. Det är det här som är det största felet med mig. Att jag går in, som i en boxningsmatch, med huvudet nere och tar ut förlusten i förskott istället för att hålla blicken högt, vara mig själv och ha positiva tankar på repeat i huvudet.

Om jag ska gå tillbaka till den raden som även har blivit rubriken för detta inlägg;
"Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?"
så vet jag att jag aldrig kan påverka det som tidigare har hänt, för det är historia. Jag kan inte leta fram en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden och skrika åt min pojkvän att "Nej, bli inte tillsammans med henne, för du kommer bli tillsammans med mig om några år. Snälla vänta!" Det går inte, för det enda jag kan påverka är det som sker här och nu.

Och istället för att jämföra mig med tidigare flickvänner, med vad de gjorde och sa kontra vad jag gör och säger, så borde jag tänka att; fy fan vad underbart att de var så, ursäkta ordvalet, idiotiska att de lät honom gå. De går miste om en underbar man, men vad fan gör det?

Jag är ju den som finns i hans hjärta nu.
2011-04-28 03:05:56
Kärleken Kommentarer (0)

Kommentarer


SKRIV KÄRLEKSBREV HÄR:

< VAD HETER DU? Kom ihåg mig?

< VAD ÄR DIN E-POST? (publiceras ej)

< VAD ÄR DIN BLOGGADRESS?

KOMMENTAR:

Trackback