Jag har aldrig varit så lättad som jag var förut efter mattelektionen. Det är helt otroligt hur det kan kännas som att det finns en klump placerad någonstans i magtrakten som sakta, sakta försvinner. Den känslan är obeskrivlig. Så skön, så befriande.

En sådan känsla kände jag när jag fick tillbaka mitt prov i geometri idag. Jag var precis på gränsen mot ett betyg jag aldrig någonsin har fått; betyget IG. Det gör ont i mig att tänka på att hade jag haft ett poäng mindre så hade jag varit icke godkänd. Att ligga precis på gränsen till ett sådant betyg är inte bra, men det är fan så mycket bättre än att verkligen inte bli godkänd.

Någonstans blandades lättnaden med besvikelsen. Vad hände med mitt VG i matte? Vad hände med tjejen som alltid gjorde sina läxor och jobbade bra lektionerna igenom? Sedan fanns även tanken där om att jag har valt matte C tills nästa läsår. Hur ska det gå? Det ska gå. Jag ska klara det. Ska se det som en utmaning, en utmaning som jag inte bara ska klara av; jag ska klara av den riktigt jävla bra.