Ibland vill jag bara blogga om exakt det jag känner, men så kommer jag på att nej fan det är ju för privat. Och istället för att då blogga om det så håller jag allt inom mig istället.

Just nu känns det så.
Inga stora grejer som har hänt egentligen, men tillräckligt för att få mig att bli akut depp. Fan, ibland undrar jag om jag inte är den mest känsliga i världen. Gråter för saker som gör mig glad, saker som gör mig ledsen, arg, irriterad. Gråter fan för allt. Vilken tragisk person jag är. Heh. Önskar att livet vore lättare att leva. Att något hände som liksom bara fick det att totalvända. Vet att jag är på rätt spår, men ibland blir jag depp. Så är det nog för många egentligen, men det är bara sjukt jobbigt.

Jag hatar att vara ung och dum.
Vill bara växa upp. Bli äldre. Klokare. Mer vuxen. Bli mer säker.
Och framför allt; Sluta jämföra mig med alla jävla tjejer som är snyggare/bättre/smalare/whatever än jag. Dom är dom. Jag är jag. Vad kan jag ändra? Inget, hur mycket jag än önskar det samtidigt som jag inte önskar det alls. Jag jämför mig alltid med andra. Alltid. Alltid. Alltid. Det är fan det mest frusterande med att vara jag. Jag vet att jag inte borde, men likt förbannat gör jag det ändå.

Dum.
Och ung.
Hate it.