du tänker på om honom varje dag

för varje sekund som går

du har förgäves försökt att slänga bort

allt som påminner dig om honom

men vissa saker försvinner helt enkelt aldrig

Statoil vid rondellen kommer aldrig gå upp i rök

bara för att du inte längre kan gå in där

du kan inte ens gå förbi den

det gör alldeles för ont

parkbänken där ni kysstes första gången

kommer stå kvar

hur många sparkar och slag du än ger den

och i ditt bröst;

sprängdes dina revben i miljontals

småbitar och ditt hjärta blev en tickande

bomb som plötsligt exploderade

och du visste inte om det var det som gjorde mest ont

eller att se hennes blick landa på hans kropp

för att sedan komma på att du hade samma blick själv

du trodde att ni skulle bli lyckliga

men nu

stirrar du bara in i väggen som om inget annat fanns

slänger allt som påminner dig om honom

nämner aldrig hans namn

som om han inte fanns

(du kom på dig själv med att lägga

handen över ditt hjärta trots att

du visste att det inte skulle slå

det var tomt

det var helt jävla