Färjestad. HV71.
96 poäng var, men HV71 stod som seriesegrare efter femtiofem spelade omgångar. Fattar ni hur jävla surt det känns eller? Det skulle ha känts bättre om de hade varit överlägsna, men med samma poäng, samma målskillnad. Det var så jävla nära. Fast i och för sig; det var inte SM-guldet det handlade om, utan seriesegern. Och även om det hade varit riktigt nice med första platsen i tabellen så ser jag hellre Färjestad som svenska mästare i april.

Under den här säsongen har mitt hockeyintresse varit i botten. Det har aldrig någonsin varit såhär dåligt som det har varit nu, även om jag har sett hela tolv matcher live. Under matchen idag satt jag och verkade vara helt ointresserad i två perioder, men sedan i den sista perioden kunde inte ens jag hålla masken längre, det var då jag kände att det roliga håller på att börja. Det där magiska, spännande och viktiga som man har längtat efter hela säsongen är här nu; slutspelet, då allting gäller.

Färjestad valde idag Brynäs som sin kvartsfinalsmotståndare. Jag tror att det inte kommer bli några större problem för Färjestad att ta sig till semin, men väl där kommer det bli tuffare. Dock tror jag av djupet av mitt hjärta att Färjestad kommer stå där i finalen om några veckor. Mitt hjärta säger även att de kommer ha en stor chans att gå hela vägen, gå så långt att de får stå på Stora Torget i april och bli hyllade av sisådär femtontusen fans.



Jag kommer vara där, det är något alla som håller på Färjestad borde vara. För den känslan som man känner när man står där och hyllar spelarna är den mest fantastiska känslan som finns. Det är en sådan oerhörd glädje och stolthet i luften. Jag kommer ihåg förra gången jag stod där, efter SM-guldet 2009. Då molnen hängde tunga över torget, för att sedan försvinna precis samma sekund som spelarna anlände med bussen. Solen sken när spelarna sedan entrade scenen.

Det ni, det var fan i mig MAGISKT!
Ge mig ett nytt sådant nytt hallelujah moment, tack!