En gång i tiden så var jag en riktig hejare på att skriva dikter. Jag vann en dikttävling i skolan (jag var väl typ den enda som lämnde in något bidrag kanske?) och jag skickade även in ett par dikter till NWT. Jag tror inte att jag har upplevt något tillfälle där jag har varit stoltare än den dagen då jag fick se min dikt och mitt namn i tidningen. Mormor och morfar klippte ur min dikt och nålade fast den på anslagstavlan. Varje gång jag ser den där lilla lappen så ler jag och blir alldeles varm inombords.

Det kanske inte är det bästa jag har skrivit, men när jag läser den så saknar jag den tiden då jag satt uppe på nätterna för att skriva dikter. Jag hade en sådan otrolig fantasi då! Vart tog den vägen? Kom tillbaka. Snälla.