Den tolfte februari klockan 22.10 i min blogg:
"Funderar allvarligt på att gå och sova.
Känns som om jag inte har något att göra uppe ändå."

Tack Louise. Tack för att du aldrig gick och la dig 22.10 den där fredagen. Då hade aldrig han kunnat skriva till mig på Facebook och göra så att jag istället gick och la mig vid fyra på morgonen. Då hade vi aldrig kunnat prata varje dag på msn och sms tills vi till slut träffades den nionde oktober. Då hade vi heller aldrig kunnat träffas två helger efter. Då hade vi heller aldrig kunnat träffas förra helgen. Då hade jag heller aldrig kunnat längta tills nästa gång vi ses. Då hade jag heller aldrig kunnat skriva inlägg efter inlägg om dig och tappa läsare som inte gillar att läsa cheesy saker. Hihi.