Lyssnar på Ain't No Sunshine When She's Gone med Andreas Weise och bara njuter av livet. Idag är det en sån dag. En sån dag då jag njuter. Vem bryr sig om att mitt prov failade? Vem bryr sig om att jag har hundratusenmiljardertriljarder saker att göra de här sista veckorna i skolan innan jullovet? Vem bryr sig liksom. Inte jag. Okej, egentligen gör jag väl det, men inte just nu.

Nu njuter jag.

Det är så underbart fint ute att jag bara vill lägga mig ner och gråta. Älskar solsken på vit snö. Stunder som denna är vintern så jävla fin och underbar. Herregud. Låter som en full poet. En kass poet också för den delen. Men vem bryr sig om det? Inte jag i alla fall.