Jodå, jag lever. Jag överlevde hela dagen.
Det var inte någon våldtäktsman som mötte mig vid Åhléns.
Det var en helt vanlig kille som jag senare, till och med, vågade följa med hem.

Allt gick över förväntan tycker jag. Visst, jag var in i helvete nervös hela morgonen och precis i början när jag skulle träffa honom, men sen tyckte jag att det släppte allt eftersom. Var ju liksom med honom i hela sex timmar. Det var annat än när jag träffade hans kompis, då träffades vi bara i cirka fyrtio minuter. Lite synd, men det var ändå sjukt kul. Har verkligen inte ångrat får lilla fyrtio minutersträff om jag säger så. Något säger mig att jag inte kommer ångra det mötet som jag hade idag heller. Något säger mig också att det blir fler möten. Kanske redan nu på onsdag. Vem vet? ;)