Gott folk, jag spinner vidare på mitt förra inlägg och säger;
ALLT ÄR UNDERBART!

Eller ja, det kanske var att ta i lite väl mycket, men skolan är i alla fall underbar. Bara att få säga det och verkligen mena det, att skolan är underbar, är ta mig satan stort i sig. De orden har det gått länge sedan jag senast nämnde dom, om jag nu har nämnt dom någon gång överhuvudtaget. Det var som jag sa till Moa i fredags, att jag känner mig trygg i klassen. Jag känner att jag har folk att prata med och kan vara med och även om jag inte pratar med långt ifrån alla så känner jag mig ändå trygg. Bara det i sig är helt underbart.

Hur det gick på den muntliga presentationen i svenskan?
UNDERBART BRA.

Okej, jag ska sluta med mitt nya favoritord, underbart, nu. Men jag tycker att det gick över förväntan. Jag hade liksom ingen aning om vad jag skulle säga, bara att jag skulle prata om min kära docka som jag fick i julklapp när jag var runt tre år, men när jag väl stod där och pratade så funkade det faktiskt helt okej. Vi fick även respons på vår presentation och de tyckte att jag pratade med inlevelse och att det var intressant det jag sa, men att jag skulle tänka på att inte upprepa ord, att variera mitt språk och att jag inte skulle stå med armarna i kors. Haha! Det blir definitivt att tänka på, för jag är ju helt medveten om vad jag gör "fel" själv så och det som man gör "fel" vill man ju givetvis förbättra. :)