Yes, dagen då jag vill att allt ska vara perfekt.
Kommer bli som de bortskämda bratsen i "My Supersweet Sixteen" (eller vad det nu heter) om något går fel. Kanske inte riktigt men det blir liksom litegranna sista chansen att visa att man kan vara snygg.  Okej, det där lät fel men i princip så är det nästan så. Har liksom en bild i huvudet hur jag kommer se ut och så snygg har jag då aldrig i hela mitt liv varit.

- Har äntligen fixat klänning.
(Den är lite för kort, men jag vet hur jag ska fixa det.)
- Har fixat så att skorna troligtvis passar mig.
(Nu gäller det bara att inte bara lära sig att gå i dem, utan även att dansa i dem.)
- Syster har tänkt ut hur hår & makeup ska vara.
(Litar på henne till tusen, för min syrra, hon är tamigfan den bästa!)


Det som nu är kvar att inhandlas är:
- En axelbandslös bh.
I och med att klänningen har avtagbara axelband så ska jag först se om jag kan ta bort dem och ha utan eller om klänningen då åker ner för mycket. Om den nu gör det får det bli axelband i alla fall. Men den är lika snygg med som utan.
- Kort tröja att ha över klänningen.
Hade tänkt mig att allt ska gå i svart och guld så det gäller även tröjan. Tror att det skulle passa mig bäst men jag är lite rädd för att vara den enda som har så mörka färger på mig. Men för att vara ärlig, jag har hellre på mig en svart, snygg klänning och ser några centimeter smalare ut än att dra på mig en vit, bara för att det är mer sommar, och se ut som en blek gris.
- Smycken.
Hade tänkt mig guldfärgade örhängen och armband. Tycker det blir lite för mycket att ha halsband och sånt också, så det räcker med bara det.

Kommer vara stressad till tusen den 10:e.
Slutar skolan runt ett.
Fort till syster.
Duscha & tvätta håret.
Bli sminkad.
Få håret fixat.
Klä på mig.
Dö av nervosiet och jag fattar inte varför.
Det är ju ingen stor grej.
Eller?

/L