Idag var det dags. Idag började det som ska bli en stor del av mitt liv de närmaste tre åren.
Samhällsvetenskapliga linjen med profilen kommunikation, media och journalistik.
Eller kort och gott bara SPM1A på SÄG.
Gymnasiet.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vet bara att det finns många hundra tankar som snurrar runt i mitt huvud. Har jag valt rätt linje? Är klassen den rätta? Ska jag ge den en chans eller bara byta och istället komma till en klass där jag inte ens känner till en enda person? Men sen så tänker jag det att det är klart som fan jag ska ge det en chans. Det har gått en dag. På en endaste dag kan man inte döma någon.

Tänker också på att man känner sig så himla bortkommen när man kommer ny till ett ställe. Det kommer ta lång tid för mig att lära mig att hitta till allt, att kunna allt, men det får ta den tiden det tar. Det är liksom så det är för alla när de kommer nya. Man kan inte kunna allt från första början, för om det skulle vara så då skulle man inte ha någonting att lära sig. Jag är glad över att man lär sig nya saker varje dag. Det gör livet roligare att leva.

Måste berätta en sak för er, som var det roligaste med hela dagen idag.

Hängde med en från klassen så vi gick in till kafeterian på Sundsta och där träffade hon en killkompis som satt tillsammans med två andra killar, varav en av dom kände jag igen så himla väl, men jag kunde inte placera vart jag hade sett honom. I alla fall så satt vi där en stund och när en till tjej kom dit så skulle hon från klassen presentera de som satt vid bordet, men hon presenterade inte han som jag kände igen. Så jag sa det att "schyst att du inte presenterar honom då", så han presenterade sig själv och tog i hand med alla.

Det kopplade liksom inte heller när han sa namnet, men sen när han berättade vart han kommer ifrån så förstod jag direkt vem det var. Den här killen som jag kände igen, som presenterade sig och som tog i hand var en kille jag gick i samma klass som i sexårsgrupp i Molkom. Och on top of that så var jag helt nerkärad i honom under det året som vi gick i samma klass.

Först tänkte jag inte fråga honom alls vart han kommer ifrån och så, men jag tänkte att vad har jag att förlora? Han lär ju svara mig när jag frågar och jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte frågade överhuvudtaget. Så jag tog chansen, frågade och fick svar. Svårare än så var det inte.

Haha, jag har gått och tänkt på honom ända sedan dess. Kommer ihåg lite av när vi gick i samma klass, men inte sådär överdrivet mycket. Kommer bara ihåg att han var jättesöt som liten och nu ... ja, inte var han fulare direkt. Snarare tvärtom. Plus att han ska gå estet musik. Hur coolt är inte det? Plus att han hade bott sju år i Norge. Hur otroligt jävla coolt är inte det?

Får la se om vi stöter på varandra i korridorerna. Inte troligt dock eftersom han är på Sundstasidan och jag på Älvkullesidan. Men vem vet, kanske smiter dit någon gång. Haha!