På lördag kommer min älskade hit igen. Han kommer anlända med bussen till Karlstads Busstation vid 12.35 och som vanligt kommer jag befinna mig där för att möta honom. Den där första kramen och pussen efter att han har gått ur bussen är bland det bästa som finns. Om ni tänker er lycka upphöjt i det högsta som finns, då är ni i alla fall en bit på vägen till den känslan som jag alltid har då.

Han ska upp till Karlstad för att se den tredje matchen mellan Färjestad och Brynäs, så han sover över hos mig tills dagen därpå då han åker hem igen. Woho. Lyckoskutt. Osv. Inte för att han åker hem, utan för att han i alla fall stannar en natt. Jag har planerat att fixa tacos till kvällen då vi ska se på Melodifestivalen. Han älskar nämligen det programmet, eller typ not. Han kan få en puss eller två under programmets gång så han slipper tråka ihjäl sig. Bra va?

Är lite nervös inför lördagen faktiskt, för mamma fyller år då så pappa och syrran kommer hit för att "fira" henne på dagen. Min kille kommer också vara med. Det är nervöst. Jag menar, jag har aldrig varit i en sådan situation tidigare. Det här är mitt första förhållande och den första gången som min familj kommer vara samlade tillsammans med mig och min pojkvän. Det känns som om jag lever i en dröm eller något, men det gör jag inte. Jag lever i den bästa tiden i mitt liv hittills.