Hej!
Tack så mycket för att du läser min blogg! :)

Först och främst så vill jag säga att jag inte har några drömmar om att bli smal. Jag kommer aldrig bli smal. Vill inte bli det. För mig gör det inget att ha några extra kilon, men då ska det handla om några kilon extra och inte så många som det är just nu. Det som jag upplever som jobbigast med att vara överviktig är att det är svårare att hitta kläder. Jag vill liksom kunna gå in i en affär och veta att de där snygga jeansen passar om jag testar dom. Just provrumsångesten är sjukt jobbig och tär på självförtroendet. Självklart är det så mycket mer än dåligt självförtroende som följer med övervikten; sjukdomar till exempel. Det oroar mig också, så klart.

Jag är mycket väl medveten om det du skriver, har själv alltid vetat om det samt att jag har hört andra säga det ett X antal gånger. Kan väl inte säga att jag har försökt gå ner i vikt helhjärtat, men i höstas så började jag äta mycket bättre mat och det gav resultat. Dock föll jag tillbaka till mina gamla matvanor igen efter ett tag. Det är något som jag är, rent ut sagt, jävligt besviken på. Mitt mål är att hitta tillbaka dit igen, för det fungerade verkligen även om jag inte hann se så jättemycket resultat i och med att jag inte höll i så länge.

Jag vet att jag inte kommer gå ner i vikt om jag fortsätter såhär så det behöver jag inte höra från någon annan. Det som fattas hos mig är motivationen. Men den kommer, det är jag säker på.

Och angående tårtan;
Åt jag upp hela själv? Självklart inte. :)
Kan räkna upp 1000 grejer som har varit mer onödigt än det.

Kram Louise