Såg nyss lite av reprisen från bröllopet mellan Victoria och Daniel. Såg Daniels tal vid middagen. Fan vad känslig jag är. Jag grät som ett litet barn i slutet när han tittade på henne och sa något i stil med "Jag älskar dig, Victoria. Jag är så stolt över det vi har tillsammans". Då brast det för mig. Sedan när han sa "Störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så." så grät jag om möjligt ännu mer.



Tycka vad man vill om kungahuset, men i såna här situationer kan jag inte hjälpa att älska det. Seriöst, hur fin är inte kärleken mellan Victoria och Daniel? Han, uppväxt i en "vanlig" familj, möter Victoria, Sveriges kronprinsessa. Det är som en kärlekssaga.
Han berättade i talet om en gång då Victoria skulle åka till Kina och vara borta en hel månad. Hon kom hem sent dagen innan hon skulle åka, och istället för att få värdefull sömn så satt hon uppe på natten och skrev. När hon sedan hade åkt, dagen därpå, så hittade Daniel en låda med brev till honom i. 30 brev. Ett för varje dag hon skulle vara borta.

*Dör*