So happy I could die right now, även om det inte är bestämt när jag ska åka ner till Västkusten så ska jag i alla fall dit! När jag har bestämt mig för något så blir det också så. Tror att vissa vet vad jag pratar om, hehe.

När jag snart åker dit för att träffa min gos så kommer det bli den första gången jag är nere på Västkusten när det är vinter. Undrar hur det ser ut då? Dött? Fint? Fult? Nej, knappast fult. Det kommer även bli första gången som jag sätter min fot på Göteborgsk mark!!! Jag kommer börja gråta. Jag vet det. Måste ha pengar på mobilen då så jag kan uppdatera bloggen/Facebook när jag börjar närma mig. Kommer vara så nervös. Hur ska man vara när man är på Göteborgsk mark? Hur ska man klä sig? Hur ska man skämta? Hur ska man gå?

Fan viktigt ju att tänka på alla dom här frågorna. Gör jag bort mig så kanske jag aldrig mer är välkommen där. Hemska tanke. Jag vet, jag är töntig som gör detta inlägg och hyllar Göteborg, placerar staden på något altare som jag brukar be åt 10 gånger om dagen, men det är så här det är. Jag tänker mig Göteborg som New York och London. Jag har samma nästan känsla (kanske inte lika stark känsla, men ändå) för dom städerna. Det är ställen som jag MÅSTE besöka innan jag dör.

Snart kan jag bocka av en stad på min to-do-list.
Jag kommer göra det med tårar i ögonen.

Jag vill inte vänta i 44 dagar på att åka dit i, tills jag fyller 18 och får göra vad jag vill utan att någon kan hindra mig. Vill åka dit så fort som möjligt. Dock vet jag redan till 50 % att jag kommer få vänta. Kommer jag klara det? Kommer jag misslyckas? Vem vet.