Jag sitter i en vit soffa och filosoferar, Doriz ligger i den svarta soffan och sover. Dricker mitt favoritté med smak av rabarber & grädde och har precis lyssnat på ljudklipp av en viss person som jag sparade igår. Och If you can fall in love with a voice, then I'm in love as hell.

På radion spelas Öppna Din Dörr med Tommy Nilsson. Vill nästan dö lite för den är så fin. Har inte tänkt på det förut, men det är den verkligen. Mycket känsla i den texten och även i inlevelsen han har när han sjunger. Tänk att få en låt skriven efter sig. Att en person tar sig tid till att få ihop en text om just dig. Det måste ju kännas lite smått fantastiskt om inte ännu större. Jag tror att jag helt ärligt hade fått en chock som skulle leda till den största gråtattacken någonsin. Det skulle vara bland det finaste som går att få.

Att det är natt märks väl? Jag börjar filosofera och komma in på djupa tankar. Det gör jag varje natt. När jag blir äldre kommer jag sitta uppe nätterna igenom och fila på någon romantisk storslagen bok som kommer bli succé världen över. Eller så slutar det med att jag bara skriver halvtaskiga dikter som är alldeles för smöriga.

Vem vet vad framtiden har att erbjuda? Jag önskar man kunde veta det. Då skulle man slippa oroa sig. Oroa sig över om man kommer klara sig bra de två sista åren på gymnasiet. Oroa sig över om man kommer komma in på den kursen man vill läsa på universitetet. Om man kommer få ett bra jobb. Om kärleken kommer dyka upp. Om man får vara frisk och lycklig livet ut.

Det där vet man inte.
Det blir en överraskning.
Antingen en bra eller dålig.