Ligger och lyssnar på låtar.
På deras texter.

Något som jag verkligen är avundsjuk på är de som kan skriva bra texter; låttexter, dikter, noveller, you name it. Jag brukar läsa mina gamla texter ibland. Just då när jag skrev dom så tyckte jag mest att dom var dåliga. Nu skulle jag kunna döda för att kunna skriva så igen.

Om en text är riktigt bra så ska den träffa rakt i hjärtat, med en gång. Eftersom jag är en deprimerad jävel så älskar jag texter som är olyckliga. Texter om olycklig kärlek som får mig att hålla andan när jag läser dom. Som får mig att känna som om jag precis har fått ett slag i magen. Som får mig att börja gråta. Om jag läser en text och det känns så, då är det bara att applådera, då har texten träffat rakt i mitt hjärta. Jag vet inte om mina texter har träffat rakt i någons hjärta, men jag hoppas det.

Jag kommer ihåg när jag fick en kommentar på en text jag hade lagt ut någon gång på Sockerdricka, en sida där man kan publicera sina texter. Jag hade bevakat den här tjejen ett tag, läst hennes dikter, hållit andan, blivit slagen i magen och gråtit floder. En dag kommenterade hon MIN text med orden "Sista stycket... Jag smälter <3".

'du har aldrig rört mitt hjärta
men du kom tillräckligt nära
för att få det att brista'

Hon kommenterade en text till med orden
"andra stycket är så vackert".

'jag korsar kontinenter för hans skull
går över gränser ingen människa någonsin satt ut
men ändå hittar jag inte riktigt vägen till hans hjärta
ingen genväg kommer någonsin leda mig dit'


---

Ni kan ju själva förstå hur jävla stolt jag blev.
Ge mig tillbaka inspirationen till att skriva, tack.