Ibland får man liksom stanna upp. Andas. Tänka vad som är bäst att göra. Jag vet fortfarande inte vad jag vill, innerst inne. Känns som att alla bra tankar bara flög iväg på ett ögonblick. Jag vet inte ens varför jag tvekar nu. Det är ju uppenbart att jag har bestämt mig, egentligen. Jag pratar i gåtor. Jag vet. Men jag vet inte hur jag ska säga det. Allt känns bara så förvirrande. Fan.