En kompis till mig sa en gång på en engelsklektion när vi diskuterade olika saker att hon aldrig skulle kunna tänka sig att bli tillsammans med en kille som är ful. Som svar fick hon att hon är ytlig.

Jag förstår henne helt och hållet.
Klart man inte vill vara tillsammans med en ful kille, en kille som man inte blir attraherad av, men bara för det behöver det inte betyda att man är ytlig. Att tycka att någon är snygg behöver inte betyda att allt med personens utseende måste vara perfekt. Det behöver inte vara någon modellsnubbe eller modellbrud. Det kan vara att han/hon har fina ögon. Snyggt hår. Snygg klädstil. Snygg kropp. Snygga tuttar. Snygg rumpa. Snygga ben. Snygga armar. Vad som helst. Så bara för att man måste se något som gör personen snygg är man alltså inte ytlig för det. Så länge man också tycker att insidan är den viktigaste sidan.

Man skulle kunna gå miste om sitt livs kärlek om man låter utsidan bli den viktigaste sidan av dom båda. Det kanske skulle finnas en riktigt snygg person som man suktar efter, men som behandlar en som skit. Samtidigt kanske det skulle finnas en annan person som inte är lika snygg som den andra personen, men som skulle behandla dig som du vore guld.

Vilken skulle man välja?
Inte snyggingen som är ett svin i alla fall.