Planer för idag hade jag inga, men har redan planer för i sommar.
Jag och min kära vännina Marie ska nämligen CYKLA till GÖTEBORG.

När jag berättade denna briljanta idé för min pappa så tog han det som att jag skämtade, men för en gångs skull är jag helt och hållet tokseriös. Han bara: "Hur ska du klara det?" Tack så mycket, säger jag, för att du tror på din dotter.

Okej, jag cyklar aldrig här hemma och när jag sist gjorde det så cyklade jag in i en taggig buske på grund av att jag var så ovan att cykla. Men jag tänker såhär, bara för att det där har skett så behöver ju inte det betyda att jag inte klarar av att cykla 25 mil till Göteborg. Jag ser det som en riktig utmaning och om jag klarar det (om det nu blir av) så skulle jag vara världens stoltaste.

Nästan så jag ser en tidningsrubrik framför mig:
"Karlstads lataste tjej klarade av att cykla till Göteborg"

Det skulle sälja det.