Hallu.
Dagen började med att jag gick upp 8.00, en hel timme innan jag egentligen brukar gå upp på fredagar. Anledningen till detta var att min gode vän Danne tvingade mig att komma tidigare till skolan, och vad gör man inte liksom när man är en sån bra vän som jag ALLTID är? :)

Fick reda på resultatet på matteprovet idag också.
Lars (läraren) bara: Bra räknat Louise.
Yeah right, trodde att det skulle innebära G eller något.


Tittar på provet.
Ser TRETTIONIO G-POÄNG.
Ser SJU VG-POÄNG.
Ser EN MVG-SOL.
Ser BETYGET VG+.


I slutbetyg i nian kunde jag lika gärna ha sänkt mig till ett G efter Nationella Provet som jag failade totalt på. Tack vare en snäll lärare så lyckades jag hålla kvar mitt VG som jag hade haft sedan vårterminen i åttan. Men jag har aldrig någonsin fått ett solklart VG som har varit VG+, förrän nu. Att bara höra en lärare säga: "Dina chanser till MVG finns fortfarande kvar, du har ju lätt för matte" är helt sjukt!

MVG chans?!
Lätt för matte?!

Jag är så glad att jag inte vet vad jag ska ta mig till, men riktigt nöjd är jag dock inte än. Det blir jag först när jag står där med ett prov som det står MVG på. När det händer (för det SKA hända) så kan jag gå ur hela jävla gymnasiet sen om två år och känna att "fan Louise, du gjorde det här jävla bra" och verkligen mena det. För det har alltid varit som ett litet gömt önsketänkade, att få det betyget i det ämnet, men det har känts så far away.

Nu känns det inte långt bort längre.
Det känns nära, känns inom räckhåll.
Och jag SKA klara det, jag vet att jag kan.