Redan söndag. Igen.
Skönt bara att veta att det är sista söndagen på länge som jag har ångest inför att skolveckan snart börjar igen. Skönt att snart slippa gå upp runt halv sju för att hinna med en tidig buss bara för att man hatar att åka när det är mycket folk. Skönt att slippa stå i en evighet bara för att välja kläder för att man tycker att allt man tar på sig gör att man ser för jävla fet ut.



Jag fortsätter prata om det, men jag kan faktiskt inte fatta att tre år snart är över. Bara sådär. Det känns så konstigt. Det har gått alldeles för fort och det känns som om jag inte alls blir arton och myndig om ett och ett halvt år.

HERREGUD!
Jag blir myndig om ett och ett halvt år!
Då får jag ta körkort, rösta i politiska val, gå på nattklubb, köpa alkohol på nattklubb/affär och köpa cigg helt lagligt! Inte för jag ska göra det sista men ändå.

Jag fattar inte riktigt att jag snart, förhoppningsvis, ska flytta hemifrån, börja jobba och skaffa familj.
I mitt huvud är jag fortfarande tio år och lever ett liv som är fritt ifrån problem.
Verkligheten är inte alls så.

Samtidigt som jag bara vill leva om mina sista tre år, så vill jag också lämna dem bakom mig och gå vidare. Jag vet att gymnasiet kommer bli perfekt för mig. Då får jag tid att starta om från ruta ett och utvecklas. Jag tror verkligen att det är det som jag behöver just nu. Att jag lämnar bakom mig allt det jobbiga och får ny energi till att börja leva livet på ett helt annat sätt än vad jag tidigare har gjort.

Jag tror att, om jag gör mig av med alla spärrar som sitter i vägen för mig, då kommer jag kunna klara av att uppnå allt det som jag vill uppnå med mitt liv. Då kommer jag kunna gå vart jag vill utan att någonting hindrar mig.
Jag har bara en dröm och det är att jag ,när jag blir gammal, ärligt ska kunna vara nöjd med allt jag har gjort i mitt liv.
Man ska alltid tro på sig själv, så jag tror att det blir så.