Sitter och planerar inför morgondagen. Vet inte vad jag ska planera i och för sig eftersom jag inte tror att vi ska göra något. Är ju i och för sig Hamnfestival i solstan´ för tillfället, om jag har förstått det hela rätt. Det vore ju något att gå på, men mamma ska dit imorgon med sina jobbarkompisar så det får bli en annan dag.

Vet inte vad jag ska dit och göra egentligen. Tror att det är roligare om man är tillräckligt gammal så att man kan gå dit och ta en öl med kompisgänget (om man nu dricker vill säga), sitta där intill vattnet på en träbänk och bara prata bort en varm/solig sommarkväll. Om man är yngre så finns det i princip ingenting att göra där. Äta nachos för 90-100 kronor är ju i och för sig rätt så värt (men ganska så otroligt dyrt) plus att de brukar sälja såna där godisremmar också. Det brukar ju jag då köpa, och ja, jag köper bara saltlakritsremmar eller om de har någon god sur rem. Haha, typsikt mig!


Är trött på att vara sexton år. Man kan inte gör något känns det som. Jag vill vara äldre och flytta hemifrån, skaffa en fin tvåa här i centrala Karlstad, gärna på Herrhagen. Jag älskar den stadsdelen! Den ligger typ fem - tio minuters gång avstånd till centrum och det är så fint där på sommaren. Speciellt vid Herrhagsparken (tror jag att det heter).

Bodde ju på Herrhagen i fyra år när jag var yngre.
Det var inte någon höjdare faktiskt. Vi bodde i en riktigt mysig lägenhet, men den var riktigt dyr också. Plus att lågstadietiden på Herrhagsskolan inte var någon höjdare. Jag hade knappt någon att vara med på tre år. Kan inte säga att jag var mobbad, även om det kanske var så det var. Riktigt jobbigt var det i alla fall.

Men jag älskar Herrhagen och Herrhagsskolan ändå.
Det blev liksom hundra gånger bättre i mellanstadiet. Bättre klasskompisar, bättre miljö runt omkring, allt blev bättre helt enkelt. Så jag skulle definitivt vilja att mina barn går där och även fortsätter till Norrstrandsskolan sedan. Visst, jag hade inte den bästa tiden där men det var på grund av mig och några till. Men bara för att det händer mig, så behöver inte det hända mina barn liksom. De kommer bli bäst! Alltså, mina barn. De ska inte vara som jag. Absolut inte!