Pappa sitter och kollar reprisen på Sommarkväll med Anne Lundberg. Min favorit alla kategorier, Mia Skäringer, är gäst och pratar om sitt liv, om hur hon gick ur skolan med halvdåliga betyg, om hur hon tackade nej till att vara med i Let's Dance bara för att hon känner att man inte behöver tacka ja till allt. Stå och dansa i tv, menar hon på, det har ingenting med hennes yrke att göra.

Jag tycker hon är cool. Cool som fan om jag ska vara riktigt ärlig. Hon är som hon är helt enkelt och visar att man inte behöver vara på ett speciellt sätt bara för att man råkar bli lite känd. Hon kör liksom sitt eget race och är hundra gånger bättre förebild än de flesta tjejerna som många unga tjejer ser som förebilder idag.

Tycker det är tragiskt med tjejer (även killar såklart) som ställer upp på i princip allt bara för att media ska uppmärksamma dom så att de kommer med i tidningar eller i tv. Bättre att hitta något som man verkligen är bra på och köra fullt ut på det och hålla tillbaka litegrann på hela mediagrejen, kanske bara göra lite random intervjuer ibland och så, men i övrigt hålla en ganska låg profil. Jag tror att man tjänar på det i längden. Risken att bli för personlig kan nog vara för stor annars och man kanske säger saker utan att riktigt tänka sig för, eller man kanske hoppar på något erbjudande om något tv-program eller fotografering och sedan några år efter så ångrar man sig rejält.

Ta bara de här tjejerna som hoppar på erbjudanden om att vika ut sig i tidningar som Café, Moore och Slitz. De som uttalar sig om att "jag trodde inte att bilderna skulle vara så nakna", "det var bara en kul grej" eller "men kolla på bilderna, de är ju rätt oskyldiga, det finns massa andra som har tagit mer vågade bilder än jag". Vad är det för snack? Om man verkligen står för det man har gjort så ska man inte behöva ta till med såna kommentarer bara för att skylla ifrån sig på något.

"jag trodde inte att bilderna skulle vara så nakna"
Åh fan, så du såg inte vad det var för kläder som du satte på dig precis innan fotograferingen då?
"det var bara en kul grej"
Åh fan, så det är bara en kul grej att fotas i minimala grejer och sedan inte veta ett skit om var bilderna hamnar sedan?
"men komma på bilderna, de är ju rätt oskyldiga, det finns massa andra som har tagit mer vågade bilder än jag"
Åh fan, det handlar väl inte vad andra håller på med, utan vad DU gör med din egna kropp?

Men sedan kommer man till den här frågan:
Vad är egentligen en bra förebild?

Är det människan som inte gör någonting fel?
Den som inte röker, dricker och umgås med "fel" personer. Den som pluggar och får bra betyg och får ett toppjobb i framtiden. Den som får en perfekt pojkvän/flickvän med lika perfekt toppjobb. Den som får perfekta barn tillsammans med den perfekta pojkvännen/flickvännen.

Är det verkligen den som är en bra förebild?

Kan man verkligen säga att den har levt när den inte har stött på motgångar längs vägen? Är det inte då bättre att kalla den som har stött på motgångar men sedan klarat av dom på ett bra sätt för en bättre förebild? Den har ju tagit risker (medvetet eller omedvetet) i sitt liv och sedan gjort något bra av det. Den vet hur det är att välja fel vägar i livet och vet även hur det är att ta sig därifrån, liksom välja nya vägar.

Är det inte den som är en bättre förebild än den som aldrig har tagit risker?

Jag har personligen har svårt med det där med förebilder. Jag dömmer lätt folk, det gör jag och jag kan stå för det också. Det är definitivt något som jag jobbar med. Men jag har fortfarande svårt för ytliga människor som lever på utseende och väljer kompisar efter status. Det existerar liksom inte i min värld.

En bra kompis behöver inte se bra ut.
En som ser bra ut behöver inte vara en bra kompis.

Ytlighet går fett bort hos mig. Klart det är så att jag bryr mig om utseendet men det tar liksom inte direkt över mitt liv. Jag kan gå ut utan att vara sminkad. Jag går ut i myskläder ibland. Jag kan gå ut ofixad i håret. Men det är ju klart att man vill göra sig fin ibland, eller rättare sagt; göra sig så fin som man kan bli.

Det jag egentligen ville ha sagt med det här inlägget att även den som man inte tycker är en förebild kan vara en förebild för någon annan, därför är jag inte så mycket för det där med att placera folk i olika fack som "icke fördebild" och "förebild".