Herre min gud!
Ett och ett halvt år kvar tills jag fyller arton! (vet inte riktigt varför jag drar upp det just nu)
Jag kan inte fatta det för det känns inte alls som att jag är på väg att bli myndig. Om jag ska vara ärlig så känns det helt sjukt för jag är så jävla omyndig som man kan bli.

Jag handlar inte själv
Jag förlitar mig på att folk ska köra mig hit och dit
Jag hjälper inte till hemma.

Jag ser allvarligt talat inte hur jag skulle kunna klara av att bo själv, även om jag vet att jag skulle klara det perfekt. Min lägenhet skulle vara perfekt och gå i svart&vitt. Jag skulle diska själv, tvätta själv, laga mat själv, göra allting själv helt enkelt. Vännerna skulle komma över på middag och vi skulle sitta tills långt in på natten på min balkong och bara prata bort tiden.

Nejgud, nu blev jag sentimental hära.
Tror jag ska gå och skriva en lapp om vad jag ska förbättra för att känna mig mer behövd. Alltså, här hemma menar jag då. Saker som jag ska göra så jag och alla andra vet att jag klarar av att göra det. Så att folk fattar att jag inte bara är en latis som glassar runt och gör absolut ingenting.

Kanske skulle börja träna och äta nyttigt när jag ändå håller på?
Louise, där gick du nog för långt, eller?
- Yes, I did! Eller, fan! Ska nog börja med det tror jag.

Eller?

Keep you updated.
Good night sleep tight, eller vad det nu heter.