Bowling på idrotten om 30 minuter, det är roligt det.
Om man inte kastar bollen (klotet?) i den där rännan bredvid banan.
Resultatet blir då inte så bra plus att man får en sur och grinig Louise.

Ni som inte har sett en sur och grinig Louise kan vara glada för det för jag skulle ljuga om jag sa att det är något positivt. Tänk er bara en 16 årig tjej på 168 centimeter plus en ickesmal kropp som står och skriker en massa könsord och sen bara blir helt tyst.
Det är jag det.
Folk försöker prata med mig, men jag envisas med att hålla käften och titta ner i marken eller ut genom fönstret. Att det börjar växa tårar i ögonvrån är heller ingen omöjlighet. Jag är känsligare än vad folk tror att jag är. Får panik när jag är sur och sen blir, som sagt, helt tyst.
Sedan efter 10-20 minuter är jag glad igen.
Det är liksom så jag är.
Take it or leave it.