Jag har tänkt på en sak.
En ganska rolig sak som jag stör mig på, faktiskt.

Ni vet när man har planerat värsta bra skämtet? Liksom tänkt ut in i minsta detalj vad man ska säga vid exakt rätt tidpunkt. När man vet att de personerna som ska få höra skämtet kommer säga något som det där passar perfekt in på. När man känner sig självsäker för att det kommer bli ett bland de bästa skämten man någonsin har hittat på. Yes, y'all know ...

I alla fall så är rätta tillfället där. Du ska till att leverera ditt träffsäkra skämt. Försnacket från dina kompisar kommer och det är dags. Du skrattar inombords för att skämtet är otroligt jävla bra. Sedan säger du de där orden som du har planerat så länge. Väntar på att dina vänners reaktioner och skratt, men de kommer inte.

Istället kommer det en fråga;
"Vad sa du?"


DE HAR INTE HÖRT DITT FANTASTISKA SKÄMT!
KAN DET FINNAS NÅGOT MER STÖRANDE ÄN DET?
NEJ, JAG SKULLE FAKTISKT INTE KUNNA TRO DET.